Skogsjordbruk

Skogsjordbruk är en odlingsteknik där man för in produktiva växter med vedstam, alltså träd eller buskar, i ett odlings- och betessystem. Den engelska termen är agroforestry. Träden ger ekologisk och ekonomisk nytta samtidigt som de förbättrar odlingssystemets resiliens (motståndskraft) och anpassning till klimatförändringen. Träd kan planteras på åkrar på många olika sätt. När planteringarna planeras är det viktigaste att ta hänsyn till gårdens och jordbrukarens behov. Att träd planteras på åkrar eller längs åkerkanter betyder inte att odlingsjorden tas ur matproduktion eller annan odling. Det är meningen att skogsjordbruket ska ge mernytta.

Att träd planteras på åkern är inte lika med beskogning.

Skogsjordbruk kan bedrivas på åkrar, i skog och i trädgårdar. Odling av svampar samt bär, örter och andra nyttoväxter i skog är ett inslag i skogsjordbruket. Också renskötsel samt att man låter husdjur gå på bete i skog eller på betesmarker där det finns träd, till exempel vårdbiotoper, räknas som skogsjordbruk. Skogsjordbruk är också fruktträdgårdar, bärodlingar, alléodlingar (det vill säga trädrader) och trädbevuxna skyddszoner intill sjöar och vattendrag. Permakulturgårdar som efterliknar naturens verksamhet samt skogsträdgårdar som anläggs på gårdsplaner och där det odlas ätbart räknas likaså in i begreppet skogsjordbruk.

Bild 1. Rader av träd och buskar på åkrar är en form av skogsjordbruk. Bild: Soja Sädeharju.

De många möjligheternas skogsjordbruk

Skogsjordbrukstermer på finska och svenska​

Till den nytta som skogsjordbruk ger på åkrar hör vindskydd och erosionskontroll. Samtidigt som träden ger skydd åt odlingsväxterna och marken får nyttoinsekterna sin del av den nytta som växter med vedstam alstrar. De vedartade växternas rötter transporterar också kol djupare ner i marken, därför växer åkerns kolförråd. I Finland har det forskats ganska litet i skogsjordbruk men globalt har forskningen om nyttan som den ger, bland annat kolinlagring, undersökts i stor utsträckning.(Se till exempel 1–4)

Nyttan av skogsjordbruk:

• både vinderosionen och vattenerosionen minskar på åkrar

• vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag blir bättre därför att utlakningen av näringsämnen minskar; skogsjordbruket skuggar vattendragen

• utlakningen av näringsämnen hejdas och näringsämnena tas till vara i åkerekosystemet

• näringsämnenas kretslopp blir effektivare i trädens näromgivning

• mikroklimatet i trädens näromgivning förbättras; skydd, skugga

• insektspopulationerna blir större → antalet pollinerare ökar och nyttoinsekterna konkurrerar framgångsrikare med skadegörarna

• kol binds

• ekologiska korridorer för vilda djur uppkommer; åkerekosystemets biologiska mångfald gynnas

• produktionsdjurens välbefinnande blir större; betesförhållandena förbättras, fodret blir mångsidigare

Bild 2. Skogsjordbruk kan vara till många slag av nytta för både jordbrukarna och miljön. En form av nytta består i de produkter som fås tack vare skogsjordbruket. Med hjälp av vedartade växter kan man producera bland annat mat, läkemedel, energi och byggmaterial. Bild: Soja Sädeharju.

Produkter som skogsjordbruket ger:

1. Mat: frukter, bär, nötter, svampar, humle

2. Fibrer och örter: nässla, humle, ginseng, andra örter

3. Läkemedel: svampar som odlas i skog, örter och rötter som odlas för läkemedelsändamål

4. Bioenergi: pilarter som lämpar sig också för hobbyverksamhet och hantverk, hasselnöt (omtyckt i Sydeuropa), snabbväxande trädslag och trädslag som skjuter mycket skott, för användning som till exempel flis eller klabbar

5. Specialvirke: för industrin, byggare och hantverkare

6. Foder: för djur som går på bete

7. Produktifiering av trädbevuxna miljöer: turism, välbefinnande- och upplevelsetjänster, Greencare

Trädplantering på åker

Planteringen av träd på åker planeras utifrån terrängens form, den befintliga täckdikningen och de ekologiska och ekonomiska behoven. Terrängens form avgör hur trädraderna (alléerna) ska stakas ut om höjdskillnaderna är betydande. Mark som är i gott skick är viktig för att trädens tillväxt ska komma i gång. Därför är det väsentligt för rötterna att förtätningar i marken elimineras. Plantorna planteras på rätt djup och skyddas med nät eller något annat plantskydd. Dessutom täcks marken med till exempel lövträdsflis, plast eller något annat täckmaterial som hindrar växter från att växa inom en radie av ungefär 30 cm omkring trädstammen. Om täckmaterial inte används omkring plantorna behöver ogräset bekämpas upprepade gånger under de första åren, antingen mekaniskt eller kemiskt. Det är viktigt med markberedning eller andra åtgärder som avlägsnar riklig gräsväxtlighet, eftersom trädplantorna i början kan kvävas av andra växter.

Med hjälp av alléer kan man dirigera vattnet i åkerjorden.(5,6) Befintlig eller planerad täckdikning hindrar inte att träd planteras på åker, men trädslagen behöver väljas så att de inte växer in i dikessystemet. Bäst är det därför att gräva fram täckdikeskartorna redan i planeringsskedet.

Vid valet av trädslag ska det beaktas att om träden har djupa eller vattensökande rötter behövs ett ordentligt avstånd till täckdikessystemet, ända upp till 30 meter för de kraftigaste trädslagen. Vid all plantering av träd är det bra med tre meters avstånd till närmaste täckdike. Om ett sådant avstånd inte är möjligt gäller det att dra täckdiken under träden och använda operforerade rör.

När trädbestånd ska anläggas i närheten av diken skapar man skötselstråk med tanke på dikesrensning. I trädrader som löper över åkern kan man efter behov lämna luckor som är så breda att maskinerna ryms i dem, om körstråken kräver det. Då ska man beakta hur vindskyddseffekten förändras.

Läplanteringar, det vill säga vindskyddsplanteringar som består av träd, och trädjordbruk planeras utgående från den befintliga maskinkedjan. Först gäller det att bestämma de bestående körstråken och räkna ut multipler av de viktigaste odlingsmaskinernas arbetsbredd så att de passar in i helhetsbilden. I trädrader som sträcker sig extra långa sträckor tvärs över hela åkern är det på sin plats med luckor. Om åkern sluttar kan permanenta trädrader ange körstråken från år till år, även på ett positivt sätt.

Fruktträd kräver mer skötsel än träd som producerar gagnvirke. Beskärning, gödsling, bevattning, skadedjurs- och sjukdomsbekämpning samt bärgning av skörd är de viktigaste arbetena vid odling av fruktträd. När gagnvirke av god kvalitet produceras är plantskydd och ogräsbekämpning i plantstadiet samt stamkvistning i tillväxtstadiet de väsentligaste arbetsmomenten.

I och med klimatförändringen trivs redan ett glädjande urval av födoväxter i Finland. Till exempel klarar sig äpple, päron, körsbär, plommon, nötter, valnötter och många arter av bärbuskar bra. Med rätt sortval kan man anlägga fruktträdgårdar till och med i norra Finland. Exempelvis har ryska fruktträd som förädlats fram i Sibirien klarat sig så långt norrut som i Lappland.

Snabbväxande trädslag som bildar rikligt med stubb- eller rotskott, så som pilarter, asp och björk, kan man odla för att producera bioenergi. Av de sällsynta trädslagen är svart valnöt, ek, masurbjörk, al, alm, ask och lönn lovande, men mer försöksverksamhet och forskning behövs.

Bild 3. Enligt stödbestämmelserna är det tills vidare förbjudet att odla skogsträd på åker. I skog kan man odla bland annat olika rötsvampar, till exempel sprängticka som ses på bilden, samt nässlor, humle och ginseng. Bild: Soja Sädeharju.

Trädjordbruk är ett odlingssystem där skördeväxter odlas i breda korridorer mellan alléer. Träden kan vara till exempel fruktträd eller producera olika råvaror. Här kan du läsa mera om trädjordbruk i Storbritannien.

Bild 4. I trädjordbruket odlas skördeväxter i breda korridorer mellan rader av träd. Bild: projektet AgForward.

En form av skogsjordbruk består i att djur går på bete på betesmarker där det växer träd, till exempel i fruktträdgårdar, på vårdbiotoper och i ekonomiskogar. När betesgången genomförs på rätt sätt kan den vårda trädbevuxna miljöer, reglera skogens tillväxt och öka den biologiska mångfalden.

Träd som växer på betet ökar djurens välbefinnande på många sätt. De främjar klöv- och juverhälsan, breddar foderurvalet, jämnar ut lokala temperaturskillnader vid både köld och hetta samt minskar antalet parasiter. Dessutom kan djuren klia sig mot träden.

Bild 5. Manchurisk valnöt i förgrunden. Bild: Iiris Savela.

Som namnet säger ger en läplantering (även kallad vindskyddsplantering)en åkerslätt och skördeväxterna där skydd mot hård vind. Det möjliggör också att nyttoinsekter och pollinerare klarar sig, vilket ökar skördemängden.

Bild 6. Pil och klibbal i en läplantering på åker på Kilpiä gård. Bild: Soja Sädeharju.

Många gånger funderar jordbrukarna på om läplanteringar minskar skörden. Som helhet betraktat minskar skörden inte. Den grafiska framställningen här nedan visar att skördeväxtens tillväxt är svag i trädens omedelbara närhet men att skörderesponsen stiger med ökande avstånd. Störst är skörden i genomsnitt på ett avstånd som är 4–6 gånger läplanteringens höjd. Skörden är då betydligt större än utan träd, över 150 %. Läplanteringar är inte till någon nämnvärd fördel på den sida där vinden ligger på, men på läsidan är fördelen betydande.

Minskas skörden av läplanteringar?

Bild 7. Bild enligt källa 9.

Läplanteringen placeras mot den dominerande vindriktningen. Om åkern är kraftigt sluttande planeras läplanteringen ändå så att den följer höjdkurvan. Det är bra att ha olika arter i läplanteringen, då främjas den biologiska mångfalden samtidigt som läplanteringen förblir tät.

En annan sak som ofta ger anledning till grubblerier är huruvida rötterna växer in i det skikt där skördeväxterna har sina rötter. När rätt metoder används går det inte så. Med hjälp av till exempel alvluckring intill träden dirigeras trädrötterna att söka sig till de djupare skikten i marken. Det här är till fördel för att kolet på så sätt transporteras djupare ner i marken och de djupare belägna vatten- och näringsreserverna utnyttjas. Till den största nyttan av trädjordbruk hör just att åkerarealen utnyttjas effektivare också på djupet och höjden.(10)

Bild 8. Trädrötterna växer inte in i det skikt där skördeväxterna har sina rötter utan dirigeras genom bearbetning att söka sig djupare ner. Bild enligt källa 11.

Ekonomi

Det är bra att planera skogsjordbrukssystemen så att de svarar på befintliga ekologiska och ekonomiska behov. Kostnaderna för träd som planteras på åker kan man tänka på som en investering, eftersom det ofta gäller att vänta i många år på nyttan av dem och produkterna som de ger. Återbetalningstiden för investeringar i att odla träd på åkrar är lång, men i de sydligare delarna av Europa lönar sig trädjordbruk också ekonomiskt, visar forskningen. De inkomster som skörden vid trädjordbruk ger överstiger gång på gång de inkomster som skulle ha fåtts utan trädodlingen. Kostnaderna består av såväl direkta utgifter som den tid som går till att planera, anlägga bestånd, skydda och sköta plantor samt slutligen bärga och marknadsföra skörden.

I ett SAFE 5-projekt på Europanivå undersöktes 42 olika kombinationer av träd och skörd samt deras markanvändningsförhållande. I det sämsta fallet var produktiviteten 1,0 (densamma som skördeavkastningen vid monokultur) och i det bästa fallet 1,4 (40 procent mer produktiv). Största delen av undersökningsresultaten placerade sig i intervallet 1,2–1,3, vilket betyder att skogsjordbrukssystemen var 20–30 procent mer produktiva än monokulturer.(12) Land Equivalent Ratio (LER) är ett mått på hur stor skördeproduktionen är vid samodling av träd och en egentlig skördeväxt jämfört med monokulturer av samma arter där träden och skördeväxterna växer för sig.

Värdeträd, ätbar skörd och bioenergi breddar gårdens produkturval. Det är klokt att undersöka efterfrågan på marknaden innan man anlägger ett system. Systemet kan planeras också för att tillgodose ens egna behov, då uppkommer inte direkta inkomster men den ekonomiska effekten kommer till synes i att gårdens externa utgifter minskar.

Bild 9. Trädbevuxna skyddsremsor skyddar vattensamlingar och vattendrag mot utlakning av näringsämnen och förser de vattenlevande organismerna med gynnsamma livsmiljöer, men enligt nuvarande stödvillkor är de inte tillåtna. Bild: Soja Sädeharju.

Ur stödpolitisk synvinkel är trädjordbruk en komplicerad sak. I teorin får man på åker plantera sådana vedartade växter som ingår i Livsmedelsverkets lista(13) förutsatt att den planttäthet som anges i stödvillkoren uppnås. Kravet kan leda till ett mycket stort antal jordbruksskiften.

Tills vidare har det inte varit tillåtet att plantera skogsträd på åker, utom när plantskolor anläggs. Trädbevuxna skyddsremsor intill vattendrag har inte varit tillåtna enligt stödvillkoren. I samband med beredningen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik för programperioden 2021-2027 har en ökning av skogsjordbrukssystemen föreslagits i syfte att förbättra ekosystemtjänsterna och jordbrukarnas försörjning, men medlemsstaternas inställning till skogsjordbruk har en stor inverkan på om en sådan verksamhetskultur införs i stödvillkoren. När den här texten skrivs är Finlands ståndpunkt ännu oklar. Om stödvillkoren inte tillåter att träd planteras på åker, men träden skulle vara nödvändiga till exempel med tanke på ekosystemtjänsterna, är det möjligt att koppla loss en viss areal från stödsystemet.

Exempel från ekogården Kilpiä

Ekogården Kilpiä ligger i Pusula i Lojo. Gården etablerade ett skogsjordbrukssystem år 2013, då en läplantering anlades och en äppelträdgård planterades. År 2019 planterades havtorn i blomsterkorridorer, och en äppelträdgård i en sluttning utvidgades med en päronträdgård.

Exempel: Havtorn

Bild 10. Havtorn på Kilpiä gårds åkrar. Bild: Iiris Savela.

Havtorn åtnjuter jordbruksstöd i enlighet med miljöstödsvillkoren. Den planttäthet som krävs är 800 plantor per hektar.(10) Längs jordbruksskiftenas kant anlade vi permanenta obearbetade remsor som följde höjdkurvorna, de ska hejda erosionen och näringsutlakningen samt skapa en mångsidig insektfauna. Skiftena är tre meter breda och deras sammanlagda längd är cirka 460 meter. År 2019 planterades 130 havtornsplantor med fyra meters mellanrum. Skiftenas areal är sammanlagt 0,14 hektar. Förutom havtorn växer där olika gräs- och baljväxter samt vallarter.

Exempel: Kostnader och nytta i samband med läplanteringar

Bild 11. Kragar för mätning av växthusgaser i läplanteringen. Bild: Iiris Mattila.

Tvärs över en åker anlade vi en läplantering med olika pilarter och klibbal. En tre meter bred remsa harvades med spadrullharv och formades med sladd till en bänk samt alvluckrades för att inga förtätningar skulle bli kvar i marken. Till sist täcktes den med bionedbrytbar plast för ogräsbekämpningens skull. Plasten vittrade sönder på två år.

Planteringen gjordes i linje med höjdkurvan så att vattnet inte ansamlas utan sprids till de torra områdena. Pilsticklingar planterades med 30 centimeters mellanrum (Koiramäen pajutalli, 0,3 € per styck) och alar med fem meters mellanrum (skogsvårdsföreningen, 0,5 € per styck). Planteringen tog två–tre dagar, och de första åren användes två timmar per år till att kvista alarna. En flerradig läplantering skulle vara till större nytta ekologiskt sett än en enda rad, men i experimentsyfte gjorde vi så här.

Plantorna skyddades inte, därför har alen skadats lite av rådjur och harar. Träden har i alla fall inte dött på grund av djuren. Somliga pilar har klarat sig bättre än andra. Extra kostnader blev det av att pilrötter trängde in i ett täckdike. På grund av det tog vi bort en del av läplanteringen. Där ska det planteras sibirisk ärtbuske och vinbär.

Tack vare träden har vindhastigheterna i sluttningen minskat betydligt. Vattenerosionen har stannat av och erosionsfårorna har försvunnit. I odlingssystemet ingår också växttäcke vintertid, det bidrar till effekten. Insekterna är många till antalet, och sällsynta humlor påträffas varje år.

Se källorna för avsnittet.​

Du nådde slutet på avsnitt I. Skogsjordbruk. Du kommer till innehållsförteckningen för kapitel 9 här och till uppgifterna här.