En mark i gott skick är det regenerativa jordbrukets kärna. Ser man till att marken mår bra, kan man med mindre insatser få större och säkrare skördar av utmärkt kvalitet. Följaktligen blir marken också kolinlagrande. En välmående mark gynnar odlaren, miljön och hela samhället på flera olika sätt. Flera odlare har redan börjat implementera regenerativa jordbruksmetoder på sina åkrar, så som minimering av jordbearbetning och ett äkta växttäcke.
Odlarna är säkert intresserade att komma igång med det samma och ta reda på vilka olika åtgärder som förbättrar de egna åkrarnas bördighet. Vi inleder trots allt med att presentera grunderna för regenerativt jordbruk. I det här kapitlet söker vi svar bland annat på frågor kring varför jordbruket borde vara regenerativt och vilka metoder som ingår i det.
Framför allt innebär regenerativt jordbruk en möjlighet att producera mat lönsamt, och samtidigt säkra framtida produktionsinsatser(1).
Betydelsen av livsmedelsproduktionen för vårt samhälle är enorm; alla behöver mat att äta, också i morgon. Bland annat på grund av vår livsmedelssäkerhet och spårbarheten av matens ursprung, är det viktigt att vi har tillgång till inhemsk mat också i fortsättningen.
Jordbruket har redan i en längre tid tampats med en svag lönsamhet, men lyckligtvis är det fullt möjligt att ändra på denna riktning. Jordbruksproduktionen har potential att agera som föregångare på många olika sätt. Ett bra sätt att förbättra lönsamheten är att införa eller öka användningen av regenerativa jordbruksmetoder på gårdarna.
Bild 1. Jordbrukaren Riitta Lehtinen har funderat på hur hon kunde utnyttja metoder inom regenerativt jordbruk. Bild: Marjo Aspegren.
Vid regenerativ odling försöker man hitta metoder som producerar högre skördar till lägre kostnader, eller åtminstone till samma pris som tidigare. Det är viktigt, eftersom dessa metoder inte bara är bra för att de bland annat förbättrar markstrukturen, men eftersom de också ska leda till en ekonomiskt lönsam verksamhet. Man måste kunna livnära sig på det.
– Jordbrukaren Riitta Lehtinen, Mieko-Liski gård, Tammela.
Grunden för allt jordbruk, samt odlarens viktigaste tillgång, är en åker i gott skick. Regenerativa odlingsmetoder utnyttjar naturens egna processer och bygger på naturens kretslopp. Det handlar alltså inte om ett projekt med ett bestämt slut, utan en process som ständigt förnyar sig själv. I denna process förbättras åkerns bördighet, och med tiden stärks också dess förmåga att anpassa sig till förändrade väderförhållanden. Åkern kan också odlas på ett sätt som försämrar dess bördighet med tiden. Således drabbas också åkermarkens resiliens, dvs. förmågan att motstå och återhämta sig från förändringar.
Resiliens är en viktig del av en regenerativ framtid. Det syftar på ett visst ekosystems, till exempel en åkers, förmåga att tåla olika störningar och därefter återhämta sig. Ett resilient ekosystem stärks och till och med förbättras som en följd av olika störningar. Åkern, odlaren och hela samhället behöver resiliens.
Bild 2. Regenerativt jordbruk är i all enkelhet ett smart sätt att odla, eftersom det bara har tre grundläggande principer. Följer man principerna kommer markens bördighet, odlingssäkerheten och miljön påverkas positivt: Maximera fotosyntesen, maximera antalet mikrober och maximera skyddet. Bild: Tuomas Mattila.
Sign up to solve exercises
Termen regenerativ betyder förnyande. Förnyelse innebär utveckling, vilket i sin tur innebär förändring. Att leva i en värld där saker ständigt förändras kan kännas jobbigt ibland. Ibland kan tanken om att allt var bättre förr också dyka upp. Tanken i sig är inte helt fel heller, men sanningen är att förändring är något som pågår hela tiden, och så har det alltid varit.
Förändring kan orsaka rädsla för det okända, men det kan också betraktas som en möjlighet till att förnyas och utvecklas. Framtidens livsmedelsproduktion kombinerar kunskaper som tidigare visat sig vara fungerande med nya insikter.
Bild 3. Mathias Weckström är odlare på Pargas gård i Raseborg. Gården har dikor och den producerar också vallar och bl.a. spannmål. Bild: Anne Nordling.
Se Mathias video: Kolbindning och matproduktion samtidigt 01:37
Regenerativt jordbruk är också hållbart
Under en längre tid har man strävat efter att odla åkrarna hållbart, alltså på ett sätt som inte försämrar jordhälsan. I praktiken betyder det att man inte försämrar markens förmåga att producera skördar, bevarar mullhalten och ser till att vattenhushållningen och markstrukturen är i gott skick. Trots de goda avsikterna försämras jordhälsan i åkrarna med tiden.
Skillnaden mellan regenerativt och hållbart jordbruk är, att man förutom att bevara det som finns, också rättar till möjliga brister och skapar nytt. Regenerativt jordbruk innebär metoder som ger nytt liv åt ekosystemet, och det baserar sig på god jordhälsa.(2)
Regenerativt jordbruk skapar de bästa möjliga förhållandena för den kommande växtsäsongen, samt förbättrar jordhälsan och skördarna.
Bild 4. Under de senaste åren har växtsäsongerna varit utmanande på olika sätt runt om i hela landet. Men med rätt metoder kommer åtminstone en del av skörden alltid att lyckas. Bild: Soja Sädeharju.
Sign up to solve exercises
Kolinlagrande jordbruk är en del av regenerativt jordbruk
Många kan tolka det som om kolinlagrande jordbruk och regenerativt jordbruk innebär samma saker. Kolinlagrande jordbruk är en del av regenerativt jordbruk, vars mål alltid också är att lagra in kol i marken.
Termen kolinlagrande jordbruk används för att betona odlingsmetodernas kolinlagrande funktion.
De finska åkrarna är förhållandevis unga, vilket betyder att kollagren i dem i princip är stora. Behovet för att bevara kolet i marken är större i Finland, än till exempel i Sydeuropa, där kolhalten i åkerjorden är låg. Det här beror på att kolet i åkerjorden där har försvunnit till följd av en långvarig och intensiv odling samt erosion.(3)
Kol kan dock lagras i marken, men att öka kollagren i åkermarken betydligt är en tidskrävande process. Jordarterna är också olika sinsemellan i frågan om hur mycket kol de kan lagra in, eller om behovet främst är att bevara det kol som den redan innehåller.
På ett år går det inte att se stora förändringar i storleken på kollagret. Med hjälp av årtionden av mätningar och beräkningar vet man olika kolinlagrande åtgärders storleksklass, men det är fortfarande inte möjligt att exakt säga vilka metoder som leder till hur mycket kolinlagring i marken, eller hur länge det lagrade kolet stannar i marken. Det finns ett stort behov för snabbt framskridande forskning i åkerjordens kolinlagring.
Som tur vet vi redan en hel del om kolinlagrande jordbruk. Det man med säkerhet kan säga är att vissa odlingsåtgärder ökar kolflödet till marken(4). Dessa åtgärder leder till positiva effekter för markens bördighet och kolinlagringen i marken.
Det är viktigt att inse, att även om alla växter binder kol medan de växer, så ökar inte den bestående mängden kol i marken vid odling av vilka växtarter som helst. Med skörden bortförd kol stannar inte i marken och ökar därmed inte kollagret.
Bild 5. Fånggrödor skyddar marken och står för att assimileringen på åkern fortsätter efter skördandet av odlingsgrödan. Bild: Eliisa Malin.
Bild 6. Siffrorna kommer från långvariga fältstudier i Tyskland och hänvisar till det organiska material som lagras i marken länge (5). Siffrorna beskriver variationsbredden av kolbalansen vid odling av olika grödor. Kolbalansen påverkas av dels kolflödet från växtligheten till marken, dels nedbrytningen.
Kolinlagrande jordbruk betyder inte att man på en gång borde förändra de egna odlingsmetoderna fullständigt och inskaffa nya, dyra maskiner. Marken bearbetas och sås fortfarande, fast på ett lite annorlunda sätt än förr. Som i all odling, är målet också inom kolinlagrande jordbruk att uppnå så stora skördar och växtmassor som möjligt.
Kolinlagrande jordbruk utnyttjar naturens egna processer på bästa möjliga sätt. Det är också viktigt att åtgärderna övervägs enskilt inför varje situation och för varje skifte eller del av skifte. Så här tjänar odlingen markens välmående på bästa möjliga sätt och möjliggör samtidigt en god skörd. Kolinlagrande jordbruk förbättrar mullhalten, sköter om den mikrobiella mångfalden i marken och binder kolet och matjorden i åkern.
De planetära gränserna överskrids
Det som sker i ens närmaste omgivning är det viktigaste för var och en, men det är också nyttigt att se på saker i ett större perspektiv. Forskare som studerar biosfärens hållbarhetsfenomen vid Stockholm Resilience Center i Sverige, har definierat nio viktiga faktorer som sätter gränser för hur mycket vår planet tål. Dessa kallas för planetära gränser.(6)
Bild 7. De planetära gränserna omfattar nio olika delområden.
Att definiera de planetära gränserna entydigt är inte lätt på grund av deras inbördes förhållanden. Eftersom vi inte vet hurdan helhetsmässig påverkan klimatförändringen, förlusten av mångfald och försvinnandet av enskilda arter har på vår planet, är det motiverat att försöka stanna kvar på en nivå som inte överskrider de planetära gränserna. För vissa faktorer har gränserna redan överskridits, men korrigerande åtgärder är fortfarande möjliga.(6)
Globalt sett står vårt livsmedelssystem inför ett brett spektrum av ekologiska, ekonomiska och sociokulturella hållbarhetsutmaningar. De allvarligaste exemplen på ekologiska hållbarhetsutmaningar är klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald och stora förändringar i kväve- och fosforkretslopp.
Bild 8. Den sociokulturella hållbarheten och livsmedelsproduktionens transparens kan förbättras till exempel genom att gynna lokala aktörer inom regenerativt jordbruk. Samtidigt stärks den lokala ekonomin och slutna näringscykler. Bilden visar en sluten näringscykel. Bild enligt källa 7.
Ekonomiska och sociokulturella hållbarhetsutmaningar inbegriper låg lönsamhet inom jordbruket, bristande livsmedelssäkerhet, oetisk och ensidig livsmedelsproduktion, ökad efterfrågan på livsmedel i och med befolkningstillväxten och frågor relaterade till människors näring.
Regenerativt jordbruk erbjuder lösningar på hållbarhetsutmaningarna genom att hejda klimatförändringen och hjälpa till att anpassa sig till den. Detta baseras på det faktum att regenerativa odlingsmetoder binder kol i marken. Kolet i sin tur förbättrar markstrukturen och åkerns produktivitet.
Bild 9. Ett exempel på stödandet av lokala producenter och konsumtion av högklassig mat. Pekkola gårdsbutik serverade glass gjord på fårmjölk sommaren 2020. Bild: Marjo Aspegren.
Ibland stöter man på frågan om vad vi här i Finland kan göra för hela jordklotet, eftersom vi är ett litet land. Svaret är att vi kan göra massor. Finska forskare och andra sakkunniga inom jordbruk, såsom jordbrukare, är ofta exceptionellt högutbildade. Således kan vi producera forskningsdata av hög kvalitet och fungera som ett exempel för andra länder.
Vi lever av världens nordligaste jordbruksmark, vilket gör oss till en skicklig, uthållig och samarbetskunnig grupp. Vi kan också påverka vår egen livsmedelssäkerhet och våra medborgares, vår närmiljös och våra produktionsdjurs välmående.
Regenerativt jordbruk tryggar framtiden
Coronapandemin, som bröt ut våren 2020, väckte en bred diskussion om den finska livsmedelssäkerheten och livsmedelssystemets resiliens. Hur ska vi klara oss i en värld, där ett tidigare okänt virus plötsligt för hela mänskligheten i undantagstillstånd? Lyckligtvis är vi i Finland kapabla att förbereda oss väl på undantagstillstånd.
Regenerativt jordbruk bjuder på mångsidiga möjligheter att förbättra vårt livsmedelssystem, eftersom det främjar säkerheten på olika sätt. Förutom att det stärker åkermarkernas förmåga att producera skördar i extrema väderförhållanden, förbättrar det också odlarnas självförsörjning genom att minska på mängden nödvändiga bränsle- och gödselutgifter.
Bild 10. På gården Setälä-Eerola har man börjat implementera regenerativt jordbruk i stor skala. Jordbrukaren Jari Eerola anser att lönsamheten är en viktig drivkraft när man tar i bruk regenerativa odlingsmetoder. Bild: Soja Sädeharju.
Regenerativt jordbruk, där åkerodling och djurhållning lever i symbios och där organiska näringsämnen återvinns som gödsel, är i högsta grad mångnyttigt. Åkrarnas goda bördighet ger en buffert samtidigt som den upprätthåller förmågan att producera skördar. Detta betyder att man har behov för betydligt färre kemiska insatser, vilket främjar hela livsmedelskedjans funktionsförmåga vid olika krislägen.
– Jordbrukaren Jari Eerola, Setälä-Eerola gård, Tavastehus