Observera

En central del av åtgärderna för att förbättra jordhälsan är att regelbundet observera åkermarken. Jordhälsan observeras allra bäst genom att man går ut på åkern, iakttar och observerar den sensoriskt samt gör olika små odlingsmetodsförsök. Genom att experimentera tillsammans med andra odlare och jämföra sina erfarenheter når man goda resultat.

Uppgifterna i det här avsnittet görs i huvudsak på åkern, och ska därför göras under växtperioden. När man går ut på åkern kan man ta med sig anteckningsmaterial och dokumentera observationerna på det sätt som fungerar bäst för en själv. Det finns också skäl att ta bilder som stöd för minnet och spara dem på datorn till exempel i de egna odlingsanteckningarna. Uppgifterna görs enklast på datorn utgående från anteckningarna, men om det känns naturligt att skriva på telefon eller pekplatta kan uppgifterna också göras mobilt.

Det viktigaste är att bekanta sig med uppgifterna som helhet, och därefter planera vilka uppgifter som kan kombineras under samma fältbesök. Det här avsnittet är synnerligen centralt med tanke på arbetet som odlare, och därför värt att sätta tid på.

Om ingenting annat nämns görs alla uppgifter för de tre kursskiften du valde i början. I början av varje uppgift ges praktiska anvisningar för genomförandet, och därefter en kort anvisning som gäller besvarandet av uppgiften. Uppgifterna kan genomföras i vilken ordning man vill.

Nu sticker vi spaden i marken och gräver ner oss i kursskiftenas skick på riktigt!

Odlingsförsök

Den här uppgiften hör inte ihop med dina valda kursskiften.

Planera och genomför ett odlingsförsök i mindre eller större skala. Beskriv både planen och genomförandet i uppgiftsboxarna nedan. Fyll först i planen (11.1) och rapportera senare om odlingsförsöket och resultaten (11.2).

Genomförande av ett odlingsförsök:

Du kan odla odlingsväxter du själv väljer i glasburkar och studera hur rötterna utvecklas, eller genomföra försöket på åkern. Som åkerförsök på en mindre areal kan du till exempel kombinera en fånggrödeblandning med en odlingsväxt, ändra bearbetningssättet eller göra försök med blandbestånd. Ett försök behöver inte omfatta flera hektar – redan några kvadratmeter är en bra början.

Observation av växtbeståndets skick

Växtligheten berättar mycket om jordhälsan. Faktorer att observera är bland annat växtbeståndets täthet och täckningsgrad, färg och jämnhet samt höjdskillnader och sundhet.

Bild 12. På det här skiftet är växtligheten ojämn. På en del av skiftet har klövern försvunnit från blandvallen. Bild: Jukka Rajala.

Besök kursskiftena vid en tidpunkt som du själv väljer och observera växtbeståndets skick. Observationer som görs på försommaren kan bli till nytta under den innevarande växtperioden, eftersom det då fortfarande är möjligt att göra korrigeringar. Observationerna under högsommaren är i sin tur värdefulla med tanke på följande växtperiod.

Observera i synnerhet följande faktorer under dina fältbesök:

Ser du färgförändringar eller svag tillväxt i växtbeståndet?
Finns det skillnader i växtlighetens täthet och täckningsgrad?
Finns det höjdskillnader i växtbeståndet?
Finns det skillnader i övervintringen hos de övervintrande grödorna?
Har de olika växtarterna i blandbestånden vuxit jämnt över hela skiftet?
Finns det skillnader i växtlighetens sundhet på olika delar av skiftet?

Jämför de observationer du gjort av växtbestånden. Om du har tillgång till en skördekarta kan du också jämföra dina observationer med den. Gör minnesanteckningar över dina observationer.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Observation av växtbeståndets skick

Bedömning av växtbeståndets täthet

I den här uppgiften bedöms växtbeståndets täthet både med hjälp av en ram och med Canopeo-appen. Bedöm ett av dina kursskiften med hjälp av en ram, men fotografera alla kursskiften med Canopeo.

Bedöm växtbeståndets täthet enligt följande anvisningar: Ett bra verktyg är en kvadratisk ram med måtten 50 x 50 cm. Placera ramen i växtligheten och klipp noggrant av den växtlighet som hamnar inuti ramen med en sax. Om du vill kan du också väga växtligheten.

Bild 13. Ramen kan se ut till exempel så här. Den lilla plastramen på 25 x 25 cm på bilden är behändig. För att få med samma mängd växtindivider som med en ram på 50 x 50 cm måste man med den här ramen klippa fyra områden. Bild: Soja Sädeharju.

Fastställ tätheten genom att räkna antalet växtindivider inuti ramen på 50 x 50 cm och multiplicera resultatet med fyra. Då får du reda på antalet plantor per kvadratmeter. Antalet växtindivider jämförs med såmängden. I en optimal situation gror över 90 procent av fröna, men grobarheten kan variera mycket enligt kvaliteten på det använda utsädet. Obs! På en åker där det har såtts en fånggröda räknas fånggrödan och skördeväxten separat.

Förutom med en ram kan växtbeståndets täckningsgrad bedömas med appen Canopeo. Ladda ned appen i din telefon och ta fotografier med den på samma ställen som du räknar ut beståndets täthet med rammetoden. Kom ihåg att ta fotografierna innan du använder ramen. Ta också fotografier av dina övriga skiften och anteckna de procenttal du får. Jämför resultatet från rammetoden med resultatet från Canopeo.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Bedömning av växtbeståndets täthet

Masktest

I den här uppgiften observeras antalet maskar i åkern. Undersök masksituationen på varje kursskifte till exempel samtidigt som du gräver en grop som krävs för andra uppgifter, och gräv minst två gropar på varje skifte. Om du vill få en bra uppfattning om masksituationen på hela skiften krävs ett större antal gropar. Groparna bör helst grävas när åkermarken är fuktig och maskarna är aktiva nära markytan. Under torrare perioder kan maskarna söka sig djupare ned i marken och gå i viloläge. Det är också nyttigt att undersöka masksituationen på frodiga dikesrenar. Du kan göra observationerna på de olika skiftena vid olika tidpunkter, men kom ihåg att göra anteckningar som du sedan kan sammanställa i ditt svar.

Börja masktestet genom att med spade snabbt gräva upp en jordkoka på 20 cm x 20 cm x 20 cm, och räkna maskarna i jorden enligt anvisningarna. Det är viktigt att vara snabb, så att daggmaskarna inte hinner rymma ner i jorden längs sina gångar.

När du har grävt upp jordkokan placerar du provet på ett underlag, till exempel en fanerskiva. Smula sönder provet med händerna så att du hittar alla maskar, och räkna hur många maskar det finns i provet. Medeltalet för åkrarna i Finland är 111 maskar per kvadratmeter, vilka motsvarar cirka fyra maskar per spadtag.

Bild 14. Ett spadtag jord borde innehålla minst fyra maskar. Om du inte hittar några maskar alls är situationen verkligt allvarlig. Då gäller det att ta fler prover för att få en heltäckande bild av situationen på skiftet. Om du fortfarande inte hittar några maskar är det värt att fundera på vad det kan bero på, och vad man kan göra för att öka antalet. Bild: Jukka Rajala.

Undersök separat hur många stora daggmaskhål du hittar i gropen efter spadtaget. Observera att det efter växter med pålrot, såsom lusern, kan finnas stora vertikala kanaler i marken, som ändå inte är daggmaskhål.

Det är värt att upprepa det här testet på samma ställe årligen eller med några års mellanrum, för att se om maskarnas antal har ökat till följd av dina åtgärder.

Se videon Leta maskar i åkern.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Masktest

Verktyg för visuell bedömning av markstrukturen

I den här uppgiften bedöms markstrukturen visuellt med hjälp av Markstrukturkortet. Testet går ut på att man med spade gräver en grop av en viss storlek, och iakttar och poängsätter den uppgrävda jordkokans skiktning. Skiktningen visar de olika markskiktens densitet och aggregatstruktur.

Det här är en av de viktigaste uppgifterna under kursen. Gör uppgiften för ett skifte i taget, så att du orkar koncentrera dig och göra en noggrann bedömning av jordprovet.

Jämför markstrukturen mellan olika delar av dina kursskiften och gräv minst två gropar per skifte. Om du vill kan du för jämförelsens skull studera strukturen i en frodig åkerren som länge har varit i vila och jämföra den med dina prover från åkern. Nedan finns anvisningar för provtagningen och användningen av Markstrukturkortet.

Anvisningar för att ta och analysera proven i Markstrukturtestet:

Välj en lämplig plats för gropen genom att kartlägga åkermarkens täthet på följande sätt: Tryck med spaden i marken på en sträcka på 3–4 meter. Försök att känna efter om det finns tätare och luckrare områden. Ett pliktjärn är också ett bra verktyg för att hitta områden med olika strukturer. För att få bättre insikt i att analysera olika prover lönar det sig att gräva gropar i både täta och luckra områden.

Bild 15. Gropen bör vara minst lika bred och djup som spadbladet.

• Ta ett jordprov ur marken som är lika bred och djup som spadbladet och vars tjocklek är ungefär 10 cm. Fotografera jordproverna ifall du vill dokumentera och följa med förändringarna på lång sikt.

• Häll provet i spaden på en bit faner eller plast.

• Se närmare på provet. Kan du urskilja skikt i provet?

• Bryt jordprovet försiktigt med handen. På vilket sätt faller det sönder? På vilket ställe förändras strukturen? Hurdan doft har provet? En mark i gott skick doftar potatiskällare.

• Känn efter med handen hur lätt jordkokorna smulas ned. Observera också hur rötterna växer och om det finns daggmaskar i kokorna. Du kan också dra en kniv rakt upp längs väggarna i gropen för att känna på vilket sätt tätheten varierar i marken.

• Mät skiktens tjocklek. Uppskatta jordprovets struktur skikt fört skikt med hjälp av bilderna på Markstrukturkortet.

• Poängsätt de olika skikten enligt anvisningarna på kortet: 5 = mycket bra, 4 = bra, 3 = nöjaktig, 2 = ganska dålig, 1 = dålig.

• Skriv upp resultaten. Ifall du vill kan du ta foton där man tydligt ser strukturskillnaderna mellan de olika skikten.

• Fäll till slut ner jordprovet från midjehöjd på fanerbiten eller plastet och se hurdana aggregat, klumpar och kokor som bildas då provet landar på ytan. Fäll enskilda klumpar och kokor på nytt. Specificera poängsättningen enligt detta om det behövs.

• Putsa botten i gropen. Finns det maskgångar på botten?

• Gräv gropen ännu djupare och ta ett prov på alven från kanten av gropen. Hurdan är alvens struktur? Använd dig av poängsättningen.

Bild 16. Till vänster markprofilens skikt: det översta skiktet har god struktur, medan det mellersta och det lägsta skiktet är för täta. Till höger daggmaskhål i alven. Bilder: Jukka Rajala (tv.) och Veera Manka (th.).

De bästa aggregaten är små, runda och porösa (klass 5 i Markstrukturkortet). Dessa aggregat är ett resultat av biologiska funktioner dvs. rotsystemens och markorganismernas aktivitet. Dåliga aggregat är släta, de är också jämförelsevis stora, kantiga och täta (klass 1 i Markstrukturkortet). Mellan dessa klasser förekommer en hel del olika sorters aggregat med varierande storlek, form och porositet.

Bild 17. Aggregat-observationer. I bilden till vänster är aggregaten små, runda och porösa. I bilden till höger är aggregaten släta, kantiga och täta. Bilder: Jukka Rajala.

När du grävt två gropar per skifte och utvärderat dem enligt Markstrukturtestet, gör ett sammandrag av dina observationer för varje skifte och svara för var och en här under. Fundera på följande frågor:

Vad lärde du dig om jordhälsan på skiftena? Beskriv hurdana skillnader du stötte på angående markstrukturen i de olika delarna av skiftet.

Fanns det täta skikt som stör rotsystemens tillväxt? Om det förekom packningar, vad kan ha orsakat dem? Fundera på omständigheter, maskinkedjor och odlingshistoria.

Som stöd i problemlösningen kan du använda de fem varför-frågorna som introducerades i kapitel 5. Sätt åkern i skick I. Att identifiera problemen.

Se också videon Gör ett markstrukturtest.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Verktyg för visuell bedömning av markstrukturen (Markstrukturkort)

Att uppskatta aggregatstabiliteten

Det lönar sig att uppskatta aggregatstabiliteten i samband med Markstrukturtestet. För att göra denna uppgift kan du använda dig av ett enkelt flasktest.

När du uppskattar aggregatstabiliteten, sträva efter att skilja på de kantiga aggregaten från de porösa och runda aggregaten. Kantiga aggregat uppstår till exempel då tjälen smular sönder lerjord. Porösa aggregat uppstår som ett resultat av växtrötternas och mikroorganismernas aktivitet.

Enkelt flasktest

Ta med vatten i små flaskor ut på åkern. Välj fyra aggregat i storlek ca 3–5 millimeter från ytskiktet i marken och fäll ner dem i vattenflaskan. Vänta i en minut och rör om en stund och vänta i ytterligare en minut. Se om aggregaten sönderdelas i vattnet eller om de hålls hela. Uppskatta aggregatstabiliteten enligt följande poängskala: stabil = 2 poäng, halvstabil = 1 poäng, sönderfallen = 0 poäng. Upprepa testet för att försäkra dig om resultatens pålitlighet.

Se videon Enkelt flasktest för att uppskatta aggregatstabiliteten.

Bild 18. Att uppskatta aggregatstabiliteten med hjälp av flasktest. Bild: Jukka Rajala.

Test med titerplatta

Du behöver en behållare med små gropar, en titerplatta eller till exempel en isbitsbricka, eller flera små genomskinliga behållare, som du lägger på samma bricka. För att definiera aggregatstabiliteten lägger du i varje grop ett aggregat som du samlat från ytskiktet på din åker. Häll vatten försiktigt över aggregaten så att de täcks av vattnet ordentligt. Vänta i en minut, knacka på behållaren två gånger och vänta i ytterligare en minut.

Bild 19. Till vänster är aggregatstabiliteten hos proven god, i mitten medelmåttig och till höger dålig. Bild: Jaana Ravander.

Poängsätt aggregatens stabilitet enligt skalan: god = 2 poäng, medelmåttig = 1 poäng, dålig = 0 poäng. Upprepa testet för att förbättra tillförlitligheten.

Tolkningen av testresultaten beror på jordarten. Jämför ditt resultat med de jordartsspecifika riktvärdena i infokortet Test med titerplatta för att definiera aggregatstabiliteten.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Att uppskatta aggregatstabiliteten

Rotsystemets tillväxtsätt och täthet

Denna uppgift är en övning i att granska rotsystemet. Gör det på varje kursskifte vid en av groparna, till exempel i samband med Markstrukturtestet, men du kan också göra det skilt för sig. Om du vill kan du ta ett prov på flera olika ställen på skiftet. Försök att välja områden där grödorna växer väl och områden där de växer dåligt. Om du vet var täckdikena går kan du granska rotsystemen vid täckdikena och mitt emellan dem.

Under växtperioden, då växterna är välutvecklade eller på väg att mogna, gräv en grop i åkern som är lika djup som spadbladet. Lösgör en spadfull jord vid gropväggen. Observera växternas rotsystem och på vilket sätt de växer ner från matjorden till alven.

Om huvudroten växer lodrätt ner betyder det att markstrukturen är god nog för växten. Om roten är krokig, vågrät eller förtjockad betyder det att marken är för tät för växten i fråga.

Observera följande saker och skriv upp dem för att svara på frågan i uppgiften:

Hur tätt är rotsystemet? Växer rötterna jämt överallt i marken eller bara på vissa ställen?

Har rötterna spridit sig över ett stort område, har huvudrötterna blivit tvungna att väja för förtätningar? Är rötterna täckta av jord, eller är de bara?

Klyv upp kokor och större klumpar. Växer rötterna också i kokorna och klumparna, eller bara mellan dem?

Det lönar sig att kontrollera ifall de kvävefixerande växterna har rikligt med rotknölar och på vilket sätt de är distribuerade i rotsystemet. Genom att klyva knölarna med en kniv kan man se hur aktiva de är. En aktiv knöl är rödaktig inuti.

Medan du undersöker rotsystemet, fundera också på hur dess tillväxtsätt och riklighet påverkar växternas förmåga att utnyttja näringsämnen och kolbindning. Om du märker skillnader i rotsystemens tillväxt på olika skiften eller på olika ställen på samma skifte, fundera på hur skillnaderna har kunnat uppstå.

Se videon Hur växer rötterna.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Rotsystemets tillväxtsätt och täthet

Bild 20. I marken på bilden till vänster växer rötterna endast i springorna mellan jordkokorna. På bilden till höger distribueras rötterna utöver hela området i marken. Bilder: Jukka Rajala.

Vattnets infiltration och dess beteende i marken

Att iaktta regnvattnets rörelser och avdunstningen är viktigt för att få en uppfattning om vattenhushållningen. I denna uppgift granskas vattnets infiltration på ett kursskifte med hjälp av ett flasktest. Du behöver en liten flaska (0,3–0,5l) med vatten och en spade för att utföra uppgiften. Anvisningarna hittar du i texten ovanför uppgiftsrutan.

Allmänt om vattnets infiltration och avdunstning

Det lönar sig att observera vattnets avdunstning i allmänhet genom att följa med hur marken torkar upp efter regn och efter att snön smälter på våren. Ifall vattenreserverna redan är fulla kan vattnet inte lagras i åkern. Växande växter kan avdunsta ca 20–25 millimeter vatten per vecka, då en bar mark endast avdunstar ca fem millimeter per vecka.

Övervintrande växter avdunstar vatten effektivt på våren och skyddar marken från igenslamning. Detta säkerställer att åkern inte blir genomvåt i samband med vårregnen. Växtbeståndet avdunstar vatten om våren och gör det möjligt för åkern att torka upp tidigare och mera jämt på djupet, vilket förbereder åkern för sådden. Avdunstningen upphör när växtbeståndet mognat.

Markens aggregatstabilitet har en direkt inverkan på vattnets infiltrationshastighet. En mark som lider av igenslamning och skorpbildningn har igentäppta luftporer, vilket leder till att vattnet inte absorberas. I samband med rikligt regn rinner en stor del av vattnet från åkern som ytavrinning. Endast en liten del infiltreras i marken för växternas bruk.

Man kan inte påverka regnmängden, men man kan påverka den mängd vatten som absorberas av marken. Kan marken absorbera regnvattnet, eller blir vattnet kvar i ytskiktet så att de djupare skikten förblir torra? Detta kan man utreda till exempel genom att gräva gropar med spade genast efter regnväder.

Bild 21. På bilden till vänster infiltreras vattnet väl in på djupet. På bilden till höger däremot är vattnets infiltration svag och vattnet bildar ytströmningar. Bilder: Jukka Rajala.

Anvisning för flasktestet

Utför uppgiften under en torr period. Häll en liten flaska (0,3–0,5 l) vatten från låg höjd på åkerytan och se på hur stort område vattnet sprids. Gräv en grop med spade och iaktta hur djupt vattnet absorberas. Vattnet borde spridas på ett område med ca 10 cm i diameter på åkerytan och absorberas ända till botten av matjordskiktet (ca 25 cm). Det lönar sig att noggrant se efter hurdana rutter vattnet tar då det infiltreras. Om vattnet ginar raka vägen djupt ner genom sprickorna i marken får matjordskiktets vattenreservoarer ingen påfyllning. Skriv upp dina observationer.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Vattnets infiltration och dess beteende i marken

Granskning av grundvattnets höjd

En otillräcklig upptorkning begränsar förbättringen av markens bördighet och ökandet av skördenivån. Problem med upptorkning kan bero på bristfällig dränering, på en svag markstruktur eller störningar i dräneringens funktion. I denna uppgift är det meningen se efter om vattnet stannar eller stiger upp till matjordskiktet, eller nära intill det. Du kan också granska grundvattennivån med hjälp av ett snabbtest, och du får välja vilketdera test du gör. Uppföljningsuppgiften är dock nyttigare än snabbtesten.

Bild 22. Vattnet försvinner snabbt ur gropen på bilden till vänster, vilket betyder att upptorkningen är tillräcklig. På bilden till höger stannar vattnet i gropen länge, vilket betyder att upptorkningen är otillräcklig. Bilder: Jukka Rajala.

Välj ett av dina kursskiften för denna uppföljningsuppgift och observera grundvattennivån på det. Gräv minst två gropar med ett djup på ungefär 40 cm med spade på olika ställen på skiftet. Gräv gärna ännu flera gropar, både på ställen där det växer bra såväl som dåligt, vid täckdiken och mitt emellan täckdiken.

Lämna kvar groparna i åkern och följ med vattenytans höjd i dem under våta tider på sommaren, under höstsäsongen och när marken inte är i tjäle under vintern. Granska groparna regelbundet. Iaktta dem speciellt några dagar efter regn: hur beter sig vattnet i groparna? Om vattnet stannar i gropen i flera dagar efter regn, är upptorkningen inte tillräcklig. Om vattenytan når matjordsskiktet under flera dagar är det ett tecken på att upptorkningen fungerar mycket dåligt.

Du kan utföra ett snabbtest för att reda ut alvens vattengenomsläpplighet. Det görs genom att hälla vatten i en ca 40 cm djup grop. Eventuella sprickor borde vara igenstängda när man utför testet så att testet ger rätt uppfattning om vattengenomsläppligheten. Uppföljning på lång sikt ger en bättre uppfattning än ett snabbtest om hur åkerns upptorkning fungerar.

Anvisningarna för uppgiften i utskriftsformat: Granskning av grundvattnets höjd

Välkommen att ta del av vidare diskussion kring regenerativt jordbruk på Facebook-gruppen Carbon Action Svenskfinland! ​

Se källorna för kapitel 11.

Kapitel 11 är skriven av:
Docent Johannes Tiusanen, Helsingfors universitet
Specialplanerare Jukka Rajala, Ruralia institutet, Helsingfors universitet
Soja Sädeharju, BSAG

Kapitel 11 är översatt av: Från början till ”Anvisningar för att ta och analysera proven i Markstrukturkortet”:
Mats Norrholm

Från och med ”Anvisningar för att ta och analysera proven i Markstrukturkortet”:
Anne Nordling, BSAG

Grattis! Du har utfört alla uppgifter i Grunderna för regenerativt jordbruk och du har lärt dig att observera åkrarnas jordhälsa på ett mångsidigt sätt samt söka lösningar på problem.