Stallgödseln är en värdefull källa till näringsämnen i jordbruket. Den minskar behovet av köpta insatser, och rätt utnyttjad som organisk gödsel ökar den mängden organiskt material och den biologiska aktiviteten i åkern. Stallgödselns egenskaper varierar beroende på djurklass och gödselslag. Torrgödsel innehåller mer organiskt material än flytgödsel och är därför effektivare med tanke på förbättrandet av jordhälsan.
Bild 1. Stallgödseln är värdefull. Den innehåller näringsämnen som är viktiga för tillväxten. När man uppskattar dess värde genom att jämföra mängden näringsämnen i stallgödseln med priserna på konstgödsel i affären, blir värdet per kubikmeter stallgödsel överraskande högt. Med stallgödseln tillförs åkern också organiskt material och mikrober, som inte finns i konstgödseln. Transporten av stallgödseln kostar en del, och användningen av stallgödseln som källa till näringsämnen måste därför övervägas ur många olika synvinklar. Bilden är bearbetad utgående från källa 1. Näringsämnenas värde har beräknats enligt följande konstgödselpriser från 2020: K 0,90 €/kg, P 1,70 €/kg ja N 1,00 €/kg(2). Som näringsämneshalter i gödselmedlen har använts uppgifterna i tabell 1(3).
Stallgödseln från olika djurslag skiljer sig från varandra till såväl konsistens som halten av näringsämnen. Fjäderfägödsel är till exempel bra med tanke på jordhälsan, men på grund av den höga halten av näringsämnen blir spridningsmängden liten. Hästgödsel är en bra jordförbättrare, men på grund av den låga halten av näringsämnen kan en stor mängd behövas per hektar.
På husdjursgårdarna används stallgödseln rutinmässigt som växtnäring. På växtodlingsgårdarna används stallgödsel däremot i mycket liten utsträckning. Samarbete mellan husdjursgårdar och växtodlingsgårdar kan vara fördelaktigt för båda parter. Då lönar det sig att göra upp ett skriftligt avtal. Se Avtalsmall för överlåtelse av stallgödsel mellan landsbygdsföretagare.
Stallgödselns halt av näringsämnen kan påverkas dels genom djurens utfodring, dels genom stallgödselns lagring och behandling. Gödselslaget beror i sin tur på vilka behandlingstekniker används i stallet. Det är bra att komma ihåg att stallgödseln är olika på varje gård. Tabellvärdena för stallgödseln är endast riktgivande, och det är därför viktigt att göra stallgödselanalyser på den egna gården när gödslingen planeras.
Tabell 1. De olika stallgödselslagens kalkylmässiga halter av näringsämnen. Uppgifterna i tabellen är hämtade från källa 3.
Lagring och behandling av stallgödsel
Alla husdjursgårdar är tvungna att tänka på hur de lagrar och behandlar stallgödsel. Eftersom stallgödsel är en näringskälla som naturligt uppstår genom djurhållning lönar det sig att vara noggrann med att stallgödseln vid lagring behåller sitt gödslingsvärde så bra som möjligt. Var en gödselstad kan byggas och konstruktionskrav för bygget samt dess storlek regleras av nitratförordningen samt djurstallets miljöanmälan och -tillstånd. Gödselstaden får inte byggas på grundvattensområden eller för nära utfallsdiken, vattendrag, sjöar eller havet.
Lagring av gödsel bör ske i gödselstäder som uppfyller konstruktionskraven, men utöver det lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid att stallgödseln vid lagring behåller sitt gödslingsvärde. Gödselstaden borde vara täckt så att regnvatten hålls utanför och för att utsläpp av växthusgaser och ammoniak samt lukt är så små som möjligt.(3)
Bild 2. Det är också ett bra alternativ att köra stallgödsel längre bort från gårdscentret till en gödselstad för fjärrlagring där gödseln kan stå tills rätt spridningstidpunkt. Bild: Soja Sädeharju.
I Finland behandlas stallgödsel sällan före spridning. Behandling genom separering, kompostering eller rötning kunde ändå göra utnyttjandet av gödselnäringen och det organiska materialet mer effektiv. Mängden ogräsfrön i stallgödseln kan minskas genom kompostering och rötning.
Transportkostnaderna för flytgödsel är höga och dess näringsinnehåll är inte alltid optimalt i förhållande till behovet. En lösning på problemet är separering. Genom separering uppstår en fast fraktion som innehåller mer fosfor och en kvävehaltig vätskefraktion. Då man separerar vätska och fast material från varandra finns en stor del av det lösliga kvävet, som växterna snabbt kan använda, i vätskefraktionen. I den fasta fraktionen finns en stor del av fosforn och organiskt kväve som frigörs långsamt. Om separatorn är tillräckligt effektiv och vätskefraktionen efter separeringen bara innehåller lite fosfor kan det vara möjligt att sprida en större mängd vätskefraktion med kväve på åkrar nära gårdscentret.
Det är ekonomiskt lönsammare att transportera torrfraktionen som är lättare och innehåller mer fosfor till åkrar som ligger lite längre borta. I vissa fall påverkar separeringen inte fördelningen av näringsämnen på ett avgörande sätt, men gör transporten i varje fall mer praktisk.
Man kan separera flytgödsel genom sedimentering, mekaniskt exempelvis med hjälp av skruvpress eller centrifug, eller kemiskt så att man i flytgödseln tillsätter kemikalier som skiljer det fasta materialet från vätskan. Kemisk separering kräver ändå att man pressar det fasta materialet från vätskan, vilket betyder att mekanisk separering är det förmånligare alternativet. Sedimentering kan i praktiken vara möjligt närmast i fråga om flytgödsel från svin.
Separering jämnar ut arbetstoppar och lämnar utrymme i flytgödselbrunnen eftersom fast material avlägsnas. Separering kan utföras konstant eller tidvis eller så kan man anlita en entreprenör som separerar en stor mängd på en gång.
Det är också möjligt att tillägga olika ämnen i flytgödseln för att förbättra dess egenskaper. Till exempel olika strömaterialbinder lösligt kväve och minskar på så sätt kväveförlusten. Behandling med svavelsyra minskar ammoniakutsläppen effektivt, men kan öka utsläppen av lustgas. Flytgödsel kan ocksåberikas med olika näringsrika vätskefraktioner från industrins sidoströmmar.
Olika lerpulver eller biokol, som lagrar näringsämnen, kan också läggas till i gödseln. Den kan också behandlas med flytgödselbakterier som gör att en del av ammoniumkvävet omvandlas till organiskt kväve.
Spridning av gödsel
Vid användningen av stallgödsel bör jordhälsan beaktas ur ett bredare perspektiv än endast utgående från växtens näringsanvändning. Stallgödselns spridningstidpunkt måste övervägas noga för att risken för packning av åkern ska minimeras.
Spridningstidpunkten bör bestämmas utgående från såväl växtföljden som växtperioden: Växtens näringsbehov är väsentligt, men med tanke på en hållbar gödsling bör också jordarten, markstrukturen och skiftets vattenhushållning tas i beaktande för att växten ska kunna utnyttja stallgödseln maximalt.
Spridningstidpunkten påverkar näringsutnyttjandet: risken för näringsämnesförluster ökar avsevärt om spridningen sker tidigt på våren eller sent på hösten. Stallgödseln bör spridas under växtperioden i samband med sådden eller i beståndet, så att växten kan utnyttja näringsämnena på bästa möjliga sätt.
Åkern måste vara snöfri och tillräckligt torr när den gödslas. För att undvika markpackning är det viktigt att man är noggrann med att inte köra med tunga maskiner för tidigt på våren. Flytgödsel och torrgödsel är lika i det avseendet att de båda är gödsel, men i övrigt skiljer de sig ganska mycket från varandra både vad gäller maskiner som används för spridning och behandlingsmetoder.
Spridningen kan utföras med egna maskiner eller flera gårdars gemensamma utrustning. Alternativt kan servicen köpas av en entreprenör. Det är ofta mer ekonomiskt att anlita en entreprenör än att själv införskaffa maskiner om mängden gödsel som ska spridas är liten och maskinerna inte kan utnyttjas i andra sammanhang.
I Finland är säsongen för gödselspridning på våren och försommaren men gödsel får spridas mellan 1.4. och 31.10. Det är också möjligt att sprida gödsel på hösten, men det är klokast att göra det vid etableringen av en ny gröda eller i vallen. Samma tidsperiod gäller också för andra organiska gödselmedel.
Bild 3. Fördelar och nackdelar med olika spridningsmetoder för flytgödsel. Informationen i tabellen från källa 1.
Flytgödsel kan spridas både på åkerns yta och genom att placera den i bearbetningsskiktet. Bredspridning av den rekommenderas inte. Oberoende av hur gödseln sprids ska den alltid bearbetas in i marken inom ett dygn efter spridningen, förutsatt att det inte är frågan om torrgödsel eller flytgödsel som sprids i växtligheten.
För att undvika markpackning rekommenderas att gödseln sprids genom släpslangspridning. På så sätt undviker man att köra ut på åkern med en tung flytgödselvagn. I stället kommer gödseln via slangen direkt ur tanken.
Släpslangspridning kan utföras antingen med slangspridare eller med utrustning som placerar gödseln i marken. Med slang kan man flytta flytgödseln en eller ett par kilometer från behållaren, men bra alternativ för släpslangspridning är också flytgödselbehållare för fjärrlagring som antingen är fasta eller flyttbara.
Se video om spridning av torrgödsel (1.10)
Se video om slangspridning av flytgödsel (0.30)
Se video om släpslangspridning (2.52)