Organiska jordförbättringsmedel

Med organiska jordförbättringsmedel avses produkter vars effekt i första hand baserar sig på det organiska materialet, och i andra hand på de näringsämnen som är bundna till det. Med regelbunden användning av organiska jordförbättringsmedel kan man upprätthålla, och till och med höja, mullhalten i åkermarken. Genom att tillföra organiskt material kan man till exempel förbättra markens förmåga att binda näringsämnen och vatten, öka mikrobverksamheten och förbättra aggregatstrukturen i marken och göra den lättare att bearbeta.

För att tillföra en betydande mängd organiskt material krävs oftast upprepade spridningar, i kombination med en mångsidig växtföljd och reducerad bearbetning. För att kunna dra nytta av jordförbättringsmedlen bör man känna till produkternas egenskaper, så att de inte orsakar skada för skördeväxterna. Det väsentliga är att användningen passas in i rätt skede av växtföljden och växtperioden, samt att kompletteringsgödsling görs efter behov.

När målsättningen är att höja mängden organiskt material i marken är det avgörande hur mycket organiskt jordförbättringsmaterial som kan tillföras. Den begränsande faktorn är oftast näringsämnena: det finns antingen för mycket näring i förhållande till begränsningarna eller för lite ur ett växtnäringsperspektiv. I bästa fall är det organiska jordförbättringsmedlets innehåll av näringsämnen och kol i balans så att mängden till och med kan vara mycket stor, upp till hundratals kubikmeter per hektar. Då kan man uppnå en betydande effekt redan med en enda spridning.

Se videon Bördigare mark med hjälp av fiber och stallgödsel (03:17)

Av lagstiftningsmässiga orsaker räknas även gödselpreparat som används som gödselmedel till de organiska jordförbättringsmedlen. Exempelvis hör alla våta och torra fraktioner från reningsverksslam enligt den officiella klassificeringen till gruppen jordförbättringsmedel. Informationen i det här avsnittet kan inte till alla delar tillämpas på jordförbättringsmedel som används för gödsling, eftersom de kan innehålla en betydande mängd lösligt kväve. Av den orsaken tas de inte upp här.

Som jordförbättringsmedel kan även användas oorganiska jordförbättrare, såsom kalk, gips och biotit.

De organiska jordförbättringsmedlens effekt på den biologiska aktiviteten i marken

Tillförsel av organiskt material ger näring åt markens mikroorganismer, vilket ökar deras aktivitet och mängd. Förändringshastigheten är beroende av det organiska materialets kvalitet: dess kol/kväve-kvot (C/N) och nedbrytbarhet. Gränsen har i allmänhet ansetts ligga vid relationstalet 25, där produkter med högre C/N än så är jordförbättringsmedel och produkter med lägre är gödselmedel. Markmikroberna behöver näringsämnen i ett visst förhållande för att kunna bryta ned det organiska materialet och föröka sig. Innehållet av näringsämnen i de organiska massorna är oftast mångsidigt men det kan till exempel råda brist på svavel, som borde finnas i följande förhållande till kväve och kol: C 100 - N 10 - S 2.

Kvävet i jordförbättringsmedlen är ofta i huvudsak bundet till det organiska materialet i långsamt löslig form. Om kvävenivån är mycket låg kan nedbrytningen av det organiska materialet också leda till att kväve från omgivningen binds i mikrobmassan. Om det finns mer kväve än vad som förbrukas för nedbrytningen av den tillförda massan är detta genast tillgängligt för växterna, känsligt för urlakning och tillgängligt för mikroberna för nedbrytning av det organiska material som redan finns i marken.

Jordförbättringsmedlets egenskaper påverkas också av kolets kvalitet. Jordförbättringsmedlen innehåller såväl lätt som långsammare nedbrytbart organiskt material. Det snabbt nedbrytbara organiska materialet bryts till största delen ned av mikroberna inom några månader, och samtidigt frigörs näringsämnena. Långt nedbrutet eller komposterat material bryts långsamt ned av svamparna. I ligninhaltiga material, såsom halm, vass och trämaterial, är den långsamt nedbrytbara andelen hög.

Tabell 2. De vanligaste organiska jordförbättringsmedlen och deras typiska egenskaper.

Vid den mikrobiologiska nedbrytningen av det organiska materialet frigörs kväve genom att mikroberna utsöndrar överskottskväve i marken. Det här kan ske direkt via en enda artgrupp eller som en kedjereaktion efter att en artgrupp har ätit upp en annan. Kväve frigörs också genom nedbrytning av mikrobmassan och hålls delvis kvar i mumifierade mikrober i marken, vilka enligt de senaste forskningsrönen antas utgöra en stor del av det långvariga kollagret i marken(4).

När mikroberna bearbetar det organiska materialet utsöndrar de slemämnen. Slemämnena är byggnadsmaterial för en hållbar aggregatstruktur, eftersom de limmar ihop mineralämnen såsom ler-, mjäl- och mopartiklar till runda och porösa biologiska aggregat.

Beakta växtföljden vid tillförsel av organiskt material

Näringsfattiga jordförbättringsmedel, såsom komposterad hästgödsel, nollfiber, vass och torv, lämpar sig bäst att sprida på gröngödslingsvallar, där de håller kvar de näringsämnen som frigörs när vallen slås, krossas eller bryts. Vallen kan med fördel brytas med en grund bearbetning där vallen inblandas, så att den näringsrika vallmassan och det näringsfattiga jordförbättringsmedlet blandas samman och bildar ett bra såningsunderlag för höstgrödorna. Vallen kan brytas på många olika sätt, läs om alternativen i avsnitt 9.3 Produktionsvallar.

Näringsfattiga jordförbättringsmedel kan med fördel spridas före baljväxter eller användas tillsammans med organiska gödselmedel, till exempel flytgödsel.

Bild 4. Näringsfattiga jordförbättringsfibrer kan spridas upp till över 100 kubikmeter per hektar, och det fördelaktigaste är att sprida ut dem i samband med att vallen bryts före sådd av höstgrödor. När stora mängder organiskt material bearbetas ned i marken accelererar mikrobverksamheten mycket kraftigt, vilket tillfälligt kan störa växternas tillväxt. Det borde därför gå några veckor mellan spridningen och sådden. Bild: Juuso Joona.

Näringsrika organiska gödselpreparat och jordförbättringsmedel, såsom kompost, fasta rötrester och näringsrika jordförbättringsfibrer, lämpar sig bäst för spridning på hösten före sådd av höstgrödor. Näringsämnena och det organiska materialet kan då genast utnyttjas av följande växt. Spridning och nedmyllning i stubben är också möjlig, eftersom merparten av de organiskt bundna näringsämnena blir kvar över vintern och kan utnyttjas av följande skördeväxt. Lagringen av näringsämnena kan säkerställas med hjälp av fånggrödor.

Grund och inblandande bearbetning ger maximal nytta

Vid förflyttning och spridning av stora massor gäller det att se till att marken inte packas. Spridning av jordförbättringsmedel på våren och sent på hösten, när marken är packningskänslig, borde därför undvikas. Av samma orsak är det fördelaktigt att ta emot organiska jordförbättringsmedel och lagra dem i batteri på vintern när marken är frusen. Det gäller också att fästa uppmärksamhet vid stukornas placering och lastning.

För att de organiska jordförbättringsmedlen ska ge maximal nytta i skördeväxternas rotzon bör de bearbetas ned grunt (max. 15 cm) i marken och blandas in effektivt. När stora mängder organiskt material tillförs i åkern måste man beakta att växternas tillväxtstart kan störas. Det här beror på att kväve från omgivningen binds i mikrobmassan eftersom den mikrobiologiska aktiviteten accelererar direkt efter spridningen.

Organiska jordförbättringsmedel myllas i allmänhet ned i marken. Efter nedmyllningen borde man vänta på att situationen i marken stabiliseras före sådden, vilket beroende på produkten tar från några dagar upp till cirka en vecka. Spridningen av organiska jordförbättringsmedel kan upprepas med några års mellanrum utgående från näringsbalansen, främst fosforbalansen. Produkternas tillverkare bör kunna tillhandahålla exakta bruksanvisningar.

Mångsidig nytta under flera års tid

De flesta näringsrika organiska jordförbättringsmedel ger med en enda spridning närings- och mikronäringsämnen i lager för flera års behov, men behöver kompletteras med kväve i löslig form på våren eller försommaren. De organiska jordförbättringsmedlen fungerar således bra som grundgödsel, där kväve frigörs långsamt under hela växtperioden och ersätter en delad kvävegiva.

Engångskostnaden för spridning av organiska jordförbättringsmedel på åkern är några hundra euro per hektar, och beror till största delen på produkternas transportavstånd. Själva produkterna är mycket förmånliga, och värdet av de långsamt lösliga näringsämnen som de innehåller täcker ofta största delen av kostnaderna. Värdet på den jordförbättrande effekten beror på markens utgångsskick och förhållandena under växtperioden. Den förbättrade förmågan att hålla kvar vatten och den ökade mikrobaktiviteten kan till exempel ge en betydande skördeökning under en torr växtperiod. Odlingskostnaderna kan också sjunka tack vare att marken är lättare att bearbeta samt minskat sjukdomstryck och gödslingsbehov.

Satsningen på tillförsel av organiskt material är långsiktig, och det tar flera år innan odlaren ser resultaten. Genom upprepad användning av organiska jordförbättringsmedel ackumuleras nyttan och effekterna blir uppenbara. Med hjälp av organiska jordförbättringsmedel kan man också öka markens kollager och motverka klimatförändringen, vilket odlaren i framtiden kan få ersättning för.

Välkommen att ta del av vidare diskussion kring regenerativt jordbruk på Facebook-gruppen Carbon Action Svenskfinland! ​

Se de källor som använts i kapitel 7.​

Kapitel 7 är skrivet av:
Juuso Joona, Tyynelä gård
Erkki Vihonen, ProAgria Etelä-Pohjanmaa
Soja Sädeharju och Eliisa Malin, BSAG

Kapitel 7 är faktagranskat av:
Specialforskare Sari Luostarinen, Naturresursinstitutet

Kapitel 7 är översatt av:

Mats Norrholm