En grundläggande förutsättning för företagsverksamhet är att lönsamheten, likviditeten och soliditeten upprätthålls kontinuerligt. Den ekonomiska framgången i ett jordbruksföretag beror på lönsamheten, men för att verksamheten ska kunna fortgå måste likviditeten och soliditeten vara i balans.
En jordbruksföretagare måste själv ta på sig flera olika roller i sitt företag. En av de mest centrala är rollen som ekonomichef, med ansvar för den ekonomiska styrningen och administrationen av företagshelheten.
En jordbruksföretagare behöver ha tillgång till all data som samlas in i företaget för att kunna fördjupa sig i de ekonomiska realiteterna, produktionsnivåerna och effektiviteten, möjligheterna i verksamhetsmiljön, hoten och de risker som påverkar företaget. Företagaren kan inte stöda sitt beslutsfattande på data som inte finns, eller som är oklar och sporadisk. I ett företag samlas data in från många olika källor, och konkurrenskraften är beroende av hur man lyckas med att få ut den väsentliga informationen ur dataströmmarna. När det här kombineras med en ständigt föränderlig verksamhetsmiljö behöver man allt bättre metoder och kompetens för att förutspå det kommande, liksom också förmåga att styra affärsverksamheten i den riktning som fastställts i strategin.
Vad är konkurrenskraft?
Konkurrenskraft är förmågan att producera skörd med lägre kostnader än övriga producenter, eller uppnå en högre total avkastning med samma kostnader. Det kan också vara en förmåga att bättre än andra reagera på förändringar på marknaden. Ur den regenerativa odlingens perspektiv inbegriper en god konkurrenskraft också resiliens, dvs. förmågan att hantera förändringar och anpassa sig till dem.
Det är förståeligt att alla jordbruksföretagare inte upplever siffror och ekonomiska frågor överlag som det mest meningsfulla i företagsverksamheten. I så fall kan det vara värt att utlokalisera ekonomiförvaltningen, och också annars överväga hur man så smidigt som möjligt kan följa och planera ekonomin. Bäst fungerar det i samarbete med ett team av sakkunniga som stöder odlaren, och som kan bestå av t.ex. en bokförare, en sakkunnig inom ekonomi och produktion samt en sakkunnig inom strategisk ledning. Ekonomin och produktionen samt utvecklingen av företaget kan inte hanteras separat, utan bör ses som en helhet där man utnyttjar den samlade sakkunskapen inom varje delområde. Genom sparringen med teamet utvecklas företagarens kompetens inom ekonomi och företagsledning, och intresset ökar. Den ekonomiska styrningen måste kännas meningsfull.
En målsättning för ekonomistyrningen är att leva i företagets framtid. Det gäller att försöka se hur ekonomin i mitt företag enligt olika mätare ser ut i morgon, nästa vecka, nästa månad, nästa räkenskapsperiod eller om 5–10 år. Man borde dessutom skapa sig framtidsbilder utifrån flera olika scenarion, eftersom det i en osäker omgivning är omöjligt att veta vilket scenario som slår in, eller ens är mest sannolikt. Affärsstrategin lever sida vid sida med den ekonomiska analysen, och de historiska uppgifterna om utfallet i företaget fungerar som kompass och ger ingångsvärden för simuleringarna.
Det finns exempel på företag som gör kontinuerliga scenarioberäkningar. Med hjälp av dem kan företagaren, om en viss omständighet förverkligas, vidta rätt åtgärder och få en ekonomisk nytta. Den tid och de pengar som används för scenarioberäkningen kan då betala sig flerdubbelt tillbaka.
Utan mätare är det svårt att fungera som jordbruksföretagare.Det gäller att veta vad man eftersträvar, med vilka metoder man kan nå dit samt hur utvecklingen och resultatet kan följas upp.
De långsiktiga målen baserar sig oftast på en strategi, enligt vilken man plockar ut de mätare som ska följas. Helheten följs upp med en bokföring så nära i realtid som möjligt, och vid sidan av den ger budgeten stöd för prognostiseringen av de kommande periodernas likviditet.
Till ekonomichefens roll hör alltså betydligt mer än att bara hålla koll på siffrorna. I den accentueras synen på företaget som en helhet, där de ekonomiska och de reella processerna är kopplade till varandra. Arbetet sker också i olika tidsperspektiv, då man följer upp resultatet i den tidigare verksamheten, följer med nuläget i företaget och gör upp scenarion för framtiden. När man börjar iaktta sitt eget jordbruksföretag ur ett dylikt helhetsperspektiv blir sannolikheten för att de uppställda målen ska uppnås genaste betydligt större. Dessutom blir arbetet intressant, givande och mycket lärorikt.
Bild 4. Ekonomistyrningen sker i tre olika tidsperspektiv: dåtid, nutid och framtid. Bild: Ari Nopanen, ProAgria 2020.
Det centrala i nutiden är kassaförvaltningen och resultatet. Varje företag genererar pengar i kassan genom olika slags intäkter. Kassans storlek beror på den valda produktionsinriktningen, effektiviteten, resurserna, situationen i verksamhetsmiljön, stödintäkterna samt balansen. Dessutom påverkas kassans storlek av hur intäkterna och kostnaderna infaller tidsmässigt. I fråga om kassaförvaltningen är tidsaspekten ytterst väsentlig. Om intäkterna och kostnaderna infaller på olika tider kan det uppstå en likviditetskris, trots att verksamheten i sig är ekonomiskt hållbar.
Det viktiga när det gäller balansen är andelarna av eget och främmande kapital, samt om de tidigare räkenskapsperioderna har genererat vinst eller förlust. Det är viktigt att ge akt på förhållandet mellan eget och främmande kapital t.ex. genom att följa med självförsörjningsgraden.
Det är av avgörande betydelse att känna till vilka kostnader som påverkar företagets verksamhet, eftersom de utgör grunden för de ekonomiska beslut som fattas. Kännedom om vilka delar av verksamheten som är lönsamma, mindre lönsamma eller förlustbringande är till hjälp vid utvecklingen av företaget och planeringen av verksamheten.
Alla skeden hänger tätt ihop
Under räkenskapsperioden och efter räkenskapsperiodens slut kan ekonomin granskas t.ex. med hjälp av lönsamhetskalkyler och produktionskostnadskalkyler. Den kommande räkenskapsperioden planeras genom budgetering i kombination med en verksamhets- eller produktionsplan. Planeringen på längre sikt görs i form av en strategi med olika scenarion. Det är fråga om en företagshelhet där produktionen, ekonomin och styrningen går hand i hand.
Lönsamhet, likviditet och soliditet
Grundförutsättningen för ekonomisk framgång på lång sikt är en lönsam produktion, som ger en tillräcklig intern finansiering för företagets verksamhet. Företagets lönsamhet påverkar den interna finansieringen, som är en central faktor för likviditeten.
Lönsamhet = företagets förmåga att generera högre intäkter än kostnader, så att samtliga förverkligade intäkter täcker samtliga produktionskostnader.
Likviditet = företagets förmåga att med sina inkomster betala sina utgifter på kort sikt.
Soliditet = företagets ekonomiska ställning på lång sikt. Soliditeten avser förhållandet mellan eget och främmande kapital, vilket beskriver betalningsförmågan på lång sikt.
Intern finansiering = fås när utgifter, ränteutgifter och skatter dras av från inkomsterna.
Självförsörjningsgrad = förhållandet mellan eget och främmande kapital.
Bild 5. Med lönsamhet avses att de totala intäkterna räcker till för att täcka alla produktionskostnader. Bild: Ari Nopanen, ProAgria 2020.
De totala intäkterna räknas ut genom att produktmängden multipliceras med produktpriset. I intäkterna beaktas dessutom bl.a. stöden. Kostnaderna räknas i sin tur ut genom att den använda insatsmängden multipliceras med insatspriset. Lönsamheten baserar sig på företagets produktivitet samt på prisförhållandet. Företag som har en effektiv verksamhet kan producera samma produktmängd med en mindre insatsmängd eller en större produktmängd med samma insatsmängd. En god produktivitetsnivå är en viktig förutsättning för en lönsam verksamhet. Företagaren kan med sina egna åtgärder i stor utsträckning påverka produktiviteten, och därigenom också lönsamheten.
Prisförhållandet handlar om huruvida de produktionsinsatser som köps in till gården, såsom foder eller gödselmedel, är förmånliga eller kostsamma i förhållande till produktens pris. Om prisförhållandet är dåligt, dvs. produktionskostnaderna stiger utan att produktpriserna stiger, har detta en direkt negativ inverkan på lönsamheten. Förändringar i prisförhållandena påverkar också insatsernas optimala användning och bruksmängder. Företagare kan påverka prisförhållandet bland annat genom sina förhandlingsfärdigheter, det vill säga till vilket pris de lyckas köpa in produktionsinsatser till sitt företag. Prisförhållandet påverkas också av gårdens storlek. Större produktionsmängder och högre produktkvalitet ger möjlighet att få ut ett bättre produktpris, och inköp av stora insatsmängder sänker i sin tur enhetspriset. Företagarens möjligheter att påverka produktiviteten och effektiviteten är dock större än möjligheterna att påverka prisförhållandet.
Likviditet
Likviditeten handlar om att företagets inkomster ska räcka till för att ta hand om utgifterna på kort sikt. När likviditeten är i skick räcker företagets medel kontinuerligt till för att fullgöra betalningsskyldigheterna. På kort sikt är god likviditet en viktigare faktor än lönsamheten. Med god likviditet säkerställer företaget att man vid behov kan utnyttja köptjänster.
Bild 6. Likviditeten gör det möjligt att utnyttja köptjänster även för akuta behov. Bild: Eliisa Malin.
Soliditet
Soliditeten beskriver företagets finansiering på lång sikt. Soliditeten avser förhållandet mellan eget och främmande kapital, vilket beskriver betalningsförmågan på lång sikt. Med eget kapital avses de medel som ägaren har placerat i sitt företag. Företagets lånefinansiering från utomstående aktörer kallas främmande kapital eller skuld. Ju solidare företaget är, desto större är andelen eget kapital i förhållande till lånat kapital. Vid bedömningen av soliditeten måste man ta i beaktande att en svag eller kraftigt varierande lönsamhet i princip förutsätter en högre soliditet än en god eller jämn lönsamhet. Soliditeten kan förbättras genom att man utökar en lönsam verksamhet eller bromsar upp tillväxten i ett företag som växer för snabbt. En ökning av det egna kapitalet t.ex. genom privata insättningar ökar också soliditeten.
Intern finansiering
Den interna finansieringen ska täcka låneamorteringar, privatkonsumtion, investeringar och momsbetalningar. Ju mindre lönsamt ett företag är, desto mindre intern finansiering producerar företaget, vilket i sin tur försämrar likviditeten. Företaget behöver då extern finansiering och tvingas skuldsätta sig, ifall ägaren inte har möjlighet till tilläggsinsättningar. Skuldsättningen försämrar soliditeten, men ibland är också investeringar som försämrar likviditeten motiverade.
Ekonomisk planering
Bild 7. Den ekonomiska planeringen och uppföljningen kan göras på många olika sätt. Det mest bekanta är säkert skattedeklarationsblankett 2 som görs upp i samband med jordbrukets bokslut. Resultaträkningen ger en bild av företagets lönsamhet, och budgeten beskriver likviditeten. Jordbruksbeskattningen ger möjlighet att utnyttja olika medel för att förändra resultatet, såsom utjämningsreserveringar och avskrivningar. I resultaträkningen beaktas också avskrivningarna som inte betalas ut från kassan, samt förändringar i lager mm. I budgeten och likviditetskalkylen följer man med penningströmmarna till och från kassan. Budgeten är det viktigaste hjälpmedlet för planering och uppföljning av ekonomin på kort sikt. Bild: Ari Nopanen, ProAgria 2020.
Beräkning av nyckeltal
Nyckeltalen för lönsamheten, likviditeten och soliditeten kan enkelt räknas ut t.ex. utgående från den bekanta skattedeklarationsblankett 2 för jordbruk med hjälp av följande formler:
Du kan räkna ut de motsvarande nyckeltalen för den senaste räkenskapsperioden i ditt eget jordbruksföretag, och därefter också för de två föregående räkenskapsperioderna. På det sättet får du en bild av hur ekonomin har utvecklats i ditt företag under en treårsperiod, utgående från de centrala nyckeltalen. Fortsätt att följa upp ekonomin efter räkenskapsperiodens slut, och sträva efter att göra tätare uppföljningar med t.ex. tre månaders mellanrum.
Investeringarnas betydelse
Utveckling och nya inriktningar i affärsverksamheten innebär ofta investeringar. Om företagets ekonomi i nuläget är på en god nivå innebär övergången till en ny produktionsinriktning eller bransch en mindre risk än om soliditeten och likviditeten är svag. En god ekonomisk ställning gör det möjligt att genomföra mindre investeringar med intern finansiering, och finansiärerna är också mer positivt inställda till större investeringar. Om företaget frångår sin långsiktiga investeringsplan och helt låter bli att investera, stiger investeringsbehovet i något skede till en nivå som inte är hanterbar. En jordbruksföretagare bör planera varje investering noga, beräkna investeringens inverkan på likviditeten och lönsamheten samt budgetera inkomst- och utgiftsströmmarna vid investeringstidpunkten och därefter.
Bild 8. Om en investering eller större anskaffning verkar förnuftig ur flera perspektiv och enligt kalkylerna samt i huvudsak förbättrar företagets lönsamhet, kan det slutliga investeringsbeslutet fattas. I annat fall är det klokast att skjuta upp investeringen eller avstå från den helt. Husdjuren innebär många fördelar för en gård, men investeringarna måste övervägas noga. Bild: Eliisa Malin.
Reservera tillräckligt med tid för investeringsplaneringen
En investering bör ha en rimlig återbetalningstid, och alla investeringar bör föregås av en omfattande planering under tillräckligt lång tid. Genom omfattande riskkalkyler hittar man de gränser för pris- och produktionsfaktorerna inom vilka likviditeten och resultatet får variera utan att den ekonomiska ställningen äventyras. Innan det slutliga investeringsbeslutet fattas måste företagaren hinna stanna upp för att tänka igenom sina känslor inför investeringen.
Finansiärer och övriga samarbetspartner gör sina egna bedömningar av företagarens förmåga att leda den växande enheten. Att genomföra investeringsprocessen, starta upp verksamheten och därefter leda företagsverksamheten med en mångfaldigt större produktion är inte alltid lätt.
Metoder för investeringskalkylering
De centrala verktygen för ekonomisk analys av investeringar är investeringskalkylerna. Med hjälp av kalkylerna kan man jämföra lönsamheten, genomförbarheten och riskerna för olika investeringsalternativ. Syftet med kalkylerna är att ge information som grund för investeringsbeslutet. Det finns många olika slags kalkyler, men här tar vi upp de tre typer som är vanligast och enklast att beräkna. I nuvärdesmetoden och internräntemetoden behöver man diskonteringsfaktorer, som finns färdigt i tabellform för olika räntesatser och tidsperioder. De sakkunniga använder olika slags verktyg och kalkylprogram, där man kan jämföra lönsamheten för olika investeringar samt göra upp en affärsplan för den investering som ska genomföras. Affärsplanen behövs bl.a. för ansökan om investeringsfinansiering från NTM-centralerna och bankerna.
Investeringens återbetalningstid
Återbetalningstiden är en konkret kalkyleringsmetod för att bestämma en investerings finansiella konsekvenser. Med återbetalningstid avses den tid det tar att täcka investeringens anskaffningsutgifter med de inkomster som investeringen genererar. Återbetalningsmetoden förutsätter att företagaren fastställer ett krav för återbetalningstiden, som investeringen ska uppfylla. Investeringsobjektet är godtagbart om återbetalningstiden är kortare än det fastställda kravet.
Du köper en ny maskin vars anskaffningsutgift är 40 000 €. Maskinens ekonomiska livslängd är 10 år, varefter maskinens restvärde bedöms vara 5 000 €. Kravet på återbetalningstiden fastställs till 8 år. Den anskaffade maskinen uppskattas ge en årlig nettoinkomst på 5 000 €.
Maskinens återbetalningstid blir den samma som det fastställda kravet, eftersom anskaffningsutgiften och summan av nettoinkomsterna blir lika stora inom 8 år (anskaffningsutgiften 40 000 € = summan av nettoinkomsterna 40 000 €). Investeringen kan anses som möjlig att genomföra. Om kravet på återbetalningstiden skulle vara kortare än 8 år, skulle investeringsobjektet inte vara godtagbart i enlighet med de fastställda målsättningarna.
Investeringens nuvärde
Nuvärdesmetoden tar hänsyn till förändringen i pengarnas värde över tid, eftersom grundtanken i nuvärdesmetoden är att med hjälp av en kalkylränta omvandla de inkomster och utgifter som investeringen genererar vid olika tidpunkter så att de är jämförbara vid en och samma tidpunkt. Inkomsterna överförs med hjälp av diskontering i allmänhet till investeringstidpunkten, så att de kan granskas sida vid sida med utgifterna. Inkomsterna och utgifterna är då direkt jämförbara sinsemellan.
En skördetröska har en anskaffningsutgift på 100 000 €, de årliga nettoinkomsterna under de första 5 åren är 25 000 € och som kalkylräntesats används 5 eller 10 %.
Anskaffningen av skördetröskan blir lönsam med en kalkylräntesats på 5 %, eftersom investeringens nuvärde då blir ca 8 200 euro positivt. Redan med 10 % räntesats blir nuvärdet ca 5 200 euro negativt, och investeringen blir då olönsam.
Enligt nuvärdesmetoden bestäms investeringsobjektens interna lönsamhetsordning enligt nuvärdet. Det är värt att granska nuvärdena för olika investeringsobjekt sida vid sida innan det egentliga investeringsbeslutet fattas. Investeringens nuvärde visar på samma gång direkt den ökning av företagets värde (i balansen) som investeringen ger.
Investeringens internränta
Vid beräkning av en investerings internränta söker man efter den räntesats där det diskonterade nuvärdet av investeringens nettoinkomster är lika stort som anskaffningsutgiften. Investeringens nuvärde är då alltså noll. Enligt internräntemetoden är en investering godtagbar om internräntan är minst lika stor som den kalkylräntesats som fastställts som avkastningskrav. Den här metoden för investeringskalkylering ger en procentsats som resultat och beaktar pengarnas värde över tid.
Manuell beräkning av internräntan föranleder vissa svårigheter, men genom att pröva sig fram når man ett tillräckligt noggrant resultat. Från exemplet ovan med nuvärdesmetoden och anskaffningen av en skördetröska får vi tillräckliga uppgifter för att beräkna internräntan.
Med 5 % räntesats är nuvärdet positivt, så vi kan sluta oss till att internräntan är högre än 5 %. Med 10 % räntesats är nuvärdet dock negativt, så internräntan ligger således mellan 5 och 10 %. Om det fastställda avkastningskravet för investeringen är ungefär lika stort kan investeringen ses som lönsam.
Hantering av finansieringsriskerna
Vid större investeringar accentueras behovet av likviditetsplanering och budgetering. Centrala frågor är t.ex. vad det lönar sig och inte lönar sig att investera i, hur länge investeringen kan utnyttjas, vilka investeringskostnaderna är, investeringens inverkan på inkomsterna och utgifterna under och efter investeringen, samt vilken finansiering man ska använda.
För att kunna hantera finansieringsriskerna är det väsentligt att man förhandlar om finansieringen i god tid innan investeringen inleds. I allmänhet finns det skäl att ha en liten buffert i finansieringen för oförutsedda motgångar. Företagets tillväxt och ökningen av produktionen efter investeringen kostar alltid pengar, och det går också åt en del lärpengar.
Vid maskininvesteringar används ofta leasingfinansiering, och en maskin behöver inte nödvändigtvis i något skede vara i gårdens ägo. Maskinanskaffningen ökar då driftsutgifterna, medan köpet av en maskin i sin tur påverka balansen.
En bra strategi bär över svackorna
När ett jordbruksföretag växer, investerar, byter produktionsinriktning och övergår till nya affärsområden hamnar man ofta i ”dödsskuggans dal”. Det här innebär en svacka på 1–3 år i företagets produktion och ekonomi, samt ofta också i företagarens ork. Många företag hamnar typiskt i en svacka till följd av snabb tillväxt, i ett investeringsskede eller i en förändringssituation. Övergången till regenerativa jordbruksmetoder kan också medföra en tillfällig svacka, men investeringarna i jordhälsan återbetalar sig själva inom de kommande åren. Svackorna kan undvikas med en bra strategi och planering.
Beaktandet av osäkerheten är ett viktigt element i den ekonomiska planeringen, eftersom de inkomster som en eventuell investering genererar inte kan prognostiseras exakt. Riskhanteringen är viktig i synnerhet under tiden efter en utvidgning.
Bild 9. Ibland är inte ens en noggrann planering tillräcklig om förväntningarna är för högt ställda, tidtabellen spricker eller det är svårt att hitta duktig och motiverad personal. Ibland går det inte att undvika mindre trevliga överraskningar. Bild: Eliisa Malin.
Den ekonomiska planeringen måste beakta konsekvenserna av investeringsbesluten på lång sikt, vilket gör att förutsägbarheten utgående från den data som finns att tillgå blir lägre än vid planering på kort sikt. Under osäkra förhållanden kan företagaren inte agera lika effektivt som under säkra förhållanden. Investeringsbesluten binder upp företagets resurser för en lång tid framåt, och ett felaktigt beslut kan leda till betydande förluster.
Med hjälp av budgetering och simulering är det möjligt att prognostisera hur ekonomin kommer att utvecklas, och om man dessutom kombinerar det med en beredskapsplan kan riskerna minimeras ytterligare. Det finns också exempel på företag där svackan har blivit ett permanent tillstånd, så att företaget aldrig utvecklas eller når de strategiska målen som planerat. I värsta fall körs likviditeten i botten och företagets tillgångar förbrukas till den grad att man tvingas till företagssanering eller konkurs.
Såg du en ledare i spegeln i morse?
En odlare leder sitt företag varje dag, ofta utan att vara medveten om saken. En kontinuerlig stresskänsla, avsaknad av fritid, felkostnader och missnöjd personal är de första tecken på svårigheter i ledarskapet. Mer långtgående symptom är svårigheter att verkställa beslut i praktiken, oklarhet om företagets utvecklingsriktning, en ostädad gårdsmiljö samt bristande beredskap för snabba omställningar.
Ett systematiskt ledarskap har gett avsevärda förbättringar i det ekonomiska resultatet: arbetet har blivit effektivare, personalen har trivts i sitt arbete och ansträngt sig för att nå de gemensamma målsättningarna och även riskhanteringen har utvecklats.
Det gäller att reservera tid för ledningsarbetet, helst mellan kl. 8 och 16. Det är också värt att ta i bruk dubbel bokföring som ett verktyg för ekonomiförvaltningen. Företagarens eller företagarparets arbetsförmåga och kompetens är ändå de viktigaste resurserna på gården. Ett väl utfört strategiarbete beaktar företagarnas resurser i målsättningarna och skapar förutsättningar för ett lyckligt liv som företagare.
Lär dig mera om holistiskt jordbruk
Holistic Management®, alltså holistiskt jordbruk, är ett ramverk för beslutsfattande, som erbjuder konkreta verktyg för planering och utveckling av verksamheten utgående från gårdens unika situation. Med hjälp av det kan man integrera de olika delområdena inom hållbar utveckling i den dagliga verksamheten på gården. Metoderna inom holistiskt jordbruk har använts runt om i världen i mer än 50 år. Dessa utvecklas ständigt i enlighet med jordbrukarnas behov. Holistiskt jordbruk är ett flexibelt ledningssystem som utnyttjar lokala resurser och skapar välmående för lokalsamhället. Det är fråga om en människocentrerad planeringsprocess som leds av jordbrukaren och utvecklas utifrån dennes behov.
Förbättrad jordhälsa och iståndsättning av åkrarna ger ekonomisk effekt
Åtgärderna och investeringarna för att förbättra jordhälsan är de viktigaste objekten för planering och kalkylering inom den regenerativa odlingen. En åker i gott skick ger förutsättningar för en god skörd av bra kvalitet. Jordhälsan ska kunna styras på samma sätt som resten av företagsverksamheten.
Centrala investeringar för förbättring av jordhälsan är bl.a. iståndsättning av dikningen, som kan innefatta nackdiken, täckdikning samt reglerad dränering eller underbevattning för att torrlägga eller bevattna åkern. Effektiverad odling och minskad markpackning genom sammanslagning och omformning av skiften skapar möjligheter för att utveckla odlingens lönsamhet ur flera olika perspektiv. Förbättring av bördighetsvärdena och höjning av mullhalten genom tillförsel av organiskt material, val av bearbetningssätt samt korrigering av markpackning ger snabb effekt på avkastningen. Genomförandet av de olika åtgärderna innebär större och mindre investeringar. De ekonomiska effekterna påverkas också av om man använder egna maskiner eller anlitar en entreprenör. Till all lycka är det möjligt att beräkna och bedöma de ekonomiska effekterna av alla åtgärder för att sätta dem i prioritetsordning.
De ekonomiska effekterna av en förbättrad jordhälsa kan enklast planeras och analyseras utgående från en täckningsbidragskalkyl, enligt den grundläggande formeln nedan. Utgående från den kan ekonomin bedömas per hektar och för hela åkerarealen.
Täckdikning som exempel
För att fastställa lönsamheten och återbetalningstiden för en täckdikning beräknar man först de totala kostnaderna och kostnaden per hektar för det aktuella täckdikningsobjektet. Ofta är det också möjligt att få investeringsstöd för täckdikningen, vilket kan dras av från de totala kostnaderna. I allmänhet finns det ändå skäl att beräkna kostnaderna såväl med som utan understöd. På det sättet får man en bättre uppfattning om investeringens riskkänslighet.
När hektarkostnaden är klargjord delas den med den valda återbetalningstiden. Täckdikningen ger i bästa fall en effekt som varar i flera tiotals år, men som utgångsläge kan det vara nödvändigt att bedöma återbetalningen t.ex. enligt den lånetid som finansiären beviljar för investeringen. Om vi antar att kostnaden för täckdikningen är 3 500 euro per hektar och återbetalningstiden är 15 år, belastar den produktionskostnaderna med cirka 270 euro per hektar och år när man även beaktar räntekostnaderna för lånet.
Täckdikningen har stor inverkan på åkerns produktionsförmåga: markstrukturen och vattenhushållningen förbättras, arbetenas tidsmässiga placering underlättas samt överlappningarna och packningsrisken minskar. Dessutom ökar åkerskiftets nettoodlingsareal med 5–10 procent till följd av täckdikningen. Den ökade skördepotentialen kan beaktas i intäkterna i täckningsbidragskalkylen, och potentialen utvecklas sannolikt under flera års tid. Täckdikningen ger också en kostnadsbesparing eftersom man kan förbättra skiftets storlek och form, ändra körriktningar och effektivisera maskinanvändningen. Ofta möjliggör täckdikningen också en minskning av produktionsinsatserna. Alla kostnadseffekter bedöms och tas med i täckningsbidragskalkylen som antingen rörliga, arbets- eller fasta kostnader. Därefter ser man om täckningen betalar sig och hur snabbt. Efter det här är det dags att fatta det slutliga investeringsbeslutet samt konkurrensutsätta material och entreprenader.
Andra investeringar för iståndsättning av en åker
På samma sätt som för en täckdikningsinvestering kan man också beräkna lönsamheten och återbetalningen för andra investeringar och åtgärder som påverkar jordhälsan. Hit hör t.ex. alvluckring, anskaffning av breddningshjul, förnyande av bearbetningsutrustningen, sammanslagning av åkerskiften, kulvertering av utfall, utveckling av växtföljden samt planering av åkertrafik och logistik.
Först beräknas de totala kostnaderna för åtgärderna samt kostnaderna fördelade per hektar. Därefter bedömer man avkastningseffekten och eventuella kostnadsbesparingar. Om avkastningsökningen och effekten av kostnadsbesparingarna är större än åtgärdens eller investeringens årliga hektarkostnad är anskaffningen förnuftig. Det är viktigt att komma ihåg att effekterna av så gott som alla åtgärder som förbättrar jordhälsan kommer med flera års fördröjning efter genomförandet, och några snabba vinster gör man knappast på kort sikt. Den största belastningen av investeringar och andra kostnader kommer därför inom 1–5 år efter genomförandet, och först därefter kan man dra nytta av de långsiktiga, positiva ekonomiska effekterna.
Purola och Lehtonen(1) har i sin undersökning beräknat den ekonomiska lönsamheten för korrigering av markpackning. På basis av kalkylerna från undersökningen kan en sanering av åkrarna höja gårdens årliga täckningsbidrag (i genomsnitt under en 30-årsperiod) med 18 €/ha. Saneringsinvesteringens nettonuvärde är således 2,7 procent, och den totala produktionen 3 procent högre än utan saneringen. En korrigering av markpackningen betalar sig alltså tillbaka, men på grund av växtodlingens relativt dåliga lönsamhet är återbetalningstiderna för saneringsinvesteringarna långa. De varierar i genomsnitt mellan 8 och 11 år. Det här innebär att odlaren som har gjort en sanering får tillbaka sina investeringskostnader och förlorade inkomster i inledningsskedet först efter 8–11 år, jämfört med en situation där man inte skulle sanera. Man utgår då från en skördeminskning på 30 procent till följd av markpackningen.
Överlag kan man inte producera stora skördar utan att jordhälsan och markstrukturen är i skick. Investeringens lönsamhet avgörs till stor del av hur åkrarna odlas efter markförbättringsåtgärderna och hur väl den förbättrade produktionspotentialen utnyttjas. En mångsidigare odling kan upprätthålla eller förbättra jordhälsan, samt fungera som ett sätt att sprida riskerna om grödorna är tillräckligt olika.
Sign up to solve exercises
Arrenderade åkrar och ägoreglering
Arrenderad mark
Av åkermarkerna i Finland är andelen arrenderade åkrar stor (ungefär en tredjedel) och alltjämt växande i och med jordbrukets strukturomvandling. Markerna som tillhör gårdar som läggs ned kommer inte alltid till salu, utan arrenderas hellre ut, ofta av känslomässiga skäl. Förutom individer kan dödsbon, sammanslutningar eller bolag agera som arrendegivare.
I Finland kan arrendeavtalen vara i allt från ett till t.o.m. tjugo år. De korta arrendeavtalen är ett problem ur markbördighetens synvinkel, eftersom avtalen inte motiverar jordbrukaren att sköta om jordhälsan på åkrarna eller att satsa på deras grundförbättring.
Förbättring av dräneringen, kalkning och andra grundförbättringsåtgärder förblir oftare ogjorda på arrenderad mark än på ägda åkrar. Ur jordbrukarens synvinkel är det markägaren som vinner på grundförbättringsåtgärderna. Eftersom det inte finns garantier på att arrendeavtalen får en fortsättning, är odlarna rädda för att investera i åkrarna för att förbättra skördenivån och jordhälsan.
Grundförbättringsåtgärderna spelar dock en central roll i åkermarkens bördighet och produktivitet. Därför är långa arrendeavtal eftersträvansvärda. I arrendeförhandlingarna måste man framhäva kostnaderna för grundförbättringsarbetet, men också den nytta det medför för åkermarkerna och miljön. Arrendatorn och arrendegivaren kan tillsammans ställa upp mål för iståndsättningen av åkrarna. Det vore bra ifall arrendegivaren kunde beakta de förbättringsarbeten som gjorts av arrendatorn i arrendeförhållandets längd och arrendeavgiften.
Ägoreglering
Åkrarna är ofta svårskötta på grund av deras läge i förhållande till driftscentret. En fragmenterad och dålig ägostruktur och strukturomvandlingen av jordbruket gör det svårt att utveckla gårdarna och öka odlingsarealerna. På detta sätt har dålig ägostruktur en inverkan på åkrarnas bördighet och produktionens lönsamhet.
Ägoreglering är fortfarande en sällan använd metod, som kunde utnyttjas för att utveckla jordbrukens ägostruktur och markanvändning. Odlingen kunde underlättas avsevärt genom att samla de utspridda skiftena så att de blir enhetligare och kommer närmare gårdens driftscentrum. Då storleken på skiftena ökar kan man också utnyttja ny teknik mera effektivt. Det underlättar bland annat ibruktagandet av automatstyrning och precisionsjordbruk.
Ägoregleringsverksamhet förutsätter ett tätt samarbete mellan markägare, olika föreningar, lokalbefolkningen, entreprenörer och myndigheter. Nyttorna av regleringen märks på gårdarna snabbt.
Den biologiska mångfalden kan lida av att mängden åkerrenar och tegdiken minskar. Däremot kan man i samband med ägoregleringen anlägga våtmarker eller andra skyddsområden. Regleringen kan dock präglas av en del risker för växtskyddet, så som förekomsten av flyghavre. Att byta från de egna rena åkrarna till grannens åkrar med flyghavre är inte ett lätt beslut, och i värsta fall kan det hindra en fortsatt produktion av utsäde.
Trots dessa utmaningar kan man uppnå miljönytta till exempel i form av mindre koldioxidutsläpp. Trafiksäkerheten ökar då det förekommer färre långsamma fordon på vägarna. Miljönyttorna uppnås genom den förbättrade jordhälsan i mer välskötta åkrar. Att skiftena befinner sig närmare driftscentrum innebär också betydliga inbesparingar för jordbrukaren. Som bäst ger ägoregleringen långvarig nytta både för odlaren och miljön.
Det är skäl att utreda om ägoregleringen påverkar åkerstöden innan man gör beslut om saken.
Att byta skiften
Alltid finns det inte passliga skiften att arrendera eller att köpa. Ägoregleringar kräver en hel del avtal och planer och erbjuder därför inga snabba lösningar.
Ofta kan lösningen bestå av att byta skiften. Att byta skiften är ett snabbt och enkelt sätt att göra ägostrukturen mer fungerande. Avtalet föds ofta i god anda och den är lätt att häva vid behov. Byte av skiften är en administrativt sett lätt metod för att få odlingarna på rätt typ av marker och närmare driftscentrum.
Bild 10. Mika och Eliisa Malin odlar havre, råg och baljväxter i Vichtis. Betande djur har lånats in på gården från grannens mjölkgård. Bild: Eliisa Malin.
På vår ekologiska gård Vierelä i Vichtis producerades vitlök för livsmedelsbruk i stor utsträckning och som kontrollerad sättlök fram till år 2013. På den tiden fanns det inte tillräckligt med passliga skiften på gården. Som tur kunde vi komma överens om ett skiftesbyte med grannen. Grannen hade ett skifte med finmojord på åstranden, vilket var passande, eftersom bevattning är väldigt viktigt vid odling av vitlök. I utbyte fick grannen bra spannmålsåkrar som låg längre bort från vårt driftscentrum. Nuförtiden äger vi strandskiftena då grannen lagt ned sin jordbruksverksamhet. Den nya samarbetsformen med närliggande gårdar är att låna djur. Kvigorna kommer ut på betesmarkerna och vår verksamhet gynnas av betesgångens nyttor.
– Jordbrukare Eliisa Malin, Vichtis